Ode till en överlevare
Han har överlevt sig själv, flera gånger om, trodde aldrig han skulle klara vintern. Det var ju synd att han gav upp nu, men han var så gammal att han började få små tumörer. Att vara inne i bur och vila upp sig var inte något han ville.
För någon vecka sedan hittade jag honom blodíg på halsen på morgonen, Det fanns inga hål i hägnet, så inget tydde på något rovdjur (ev hade en liten tumör spruckit). Men att vara inne i bur vara fansansfullt, han var helt hysterisk. Så jag släppte ut honm efter ett dygn och beslutade att nu fick naturen ha sin gång.
Man får väl inte sörja en liten vaktletupp, men det känns tomt i hägnet nu.
Sture, en stor liten vakteltupp!
Visst får man sörja "Sture"! Tänk att han levde så länge trotts sin klumpfot. När jag upptäckte att han hade en sådan funderade jag ju redan då på om det var ide att låta honom leva. Men den lilla kycklingen var så pigg så jag nendes inte ta hans liv. Tur var ju det! Hoppas att några av äggen efter honom som ligger i min kläckare är befruktade.
Efter att ha läst ditt ode om "Sture Den Gamles" öde spelade jag på hög volym den blinde italienarens känslofulla avskedssång "Con te partiro" (Time to say goodbye" på CD för Sture i sin
vaktelhimmel.
Klart att man får sörja Sture the Boss! Det är alltid det jobbiga med djur - att man överlever dem. Men alternativet att vara utan djur finns ju inte....
Sture har det bra nu i vaktelhimmeln! Han har haft ett bra vaktelliv hos dig!
Kul att ses i trängseln på Teba!
Jajjamensan Sture har blivit Pappa i sin himmel. 15 av 16 ägg var befruktade.
ha det bra i himlen sture
