Jag hade fel - det var roligt!

Min teori var att ett linjetag är ett linjetag för Dorran. Men icke, så befäst var det inte. Lisa har slarvat med att bara träna att hon ser att jag lägger ut dem.

Jag la ut ett linjetag inom ett mycket rimligt avstånd. Det var dolt i alla bemärkelser: ingen syn, inga doftspår från mig att följa (jag la ut det "bakifrån".  Tvärtom var hennes "trygghetszon" ännu kortare, hon vände om efter ca fem meter.

Dessutom hittade jag en sak till hon inte kan. Det fanns stöd på höger sida hela vägen (staket), men på vänster öppnade det upp en väg efter ca 20 meter. Vad händer? Det går spikrakt fram till öppningen, då drar hon iväg till vänster, in i en trädgård.

När hon visste var den låg, kunde jag skicka på ca 50 m, först över en väg, in i korridoren, rakt fram där det öppnade upp och fram till dummien.

Dorran gör hemläxan

Som är linjetag. Det gick jättebra. Hon fick följa med ut första gången. Stanna kvar andra, och då ökade jag avståndet. Gick då från kort gräs till lite terrräng. Det gick också bra. Eftersom hon hittills kunnat se den la jag dummien bakom en grästuva och sedan bakom trästuvan, undet löven. Det funkade också.

Nästa gång ska vi gå utanför hennes "trygghetsavstånd". Jag har en teori om hennes linjetag, får se om det stämmer. Ett annat sätt är att inte låta henne se att jag lägger ut dummien. Ska testa bägge varianterna, återkommer om min teori höll eller inte.

Tyra träning

Tyra och jag brukar passa på att gå på egna promenader på helgerna. I dag var vi i KVS dungen och tränade stoppsignal och lite fält.

Stoppsignalen fungerar på ca 3 meters håll nu. I dag testade jag på samma avstånd men när hon var på väg ifrån mig, inte mot. Det fungerade utmärkt. Avståndet kommer med tiden, det är så lätt att träna det, vi gör det alltid på promenaden.

Vi körde även lite fält och hon fick till ett par riktigt bra slag. Två superkorta pass, det gick jättebra.

Fredagsträning vecka 13

Vi forstatte förra fredagens träning med markeringar från slät mark in i ett bräske. Det gick mycket bättre denna gången.

Sedan tänkte vi köra superlånga markeringar som var helt synliga och kasta motiveringsapporter om hunden tvekade. Det gick inte jättebra för Dorran. Blir hon osäker så går hon ut en meter och vänder sedan om och ber om hjälp. Hon är supertydlig med att visa var hennes gräns går, men har ingen lust att försöka själv.

För att få bukt med detta gjorde vi först korta markeringar, jag skickade på exakt samma sätt hela tiden och när hon tvekade kom Lira Luring och snodde apporten! Vilken blick hon fick av Dorran. Nästa skick såg jag på henne att hon tänkte "Jag dör hellre än låter den där lilla skiten ta MIN dummie" och spragn ut som ett spjut.

Medan vi suddade en markering för Lira så körde jag och Bea ett sök. Jag fick order om att inte göra någt om hon stannade, och i söket funkade det bättre.

Min hemläxa: Linjetag som blir längre och längre med dummien på samma ställe. Hon ska lyckas hela tiden.

Söndagsträning

Jag träffade Kerstin och Eddie för lite träning hemmavid. Fem minuter att gå upp till fältet. Eddie, labrador, flamsar lite när han kommer in till Kerstin med dummisen, så det tränade vi på. Först släta inkallningar utan dummie. Kerstin visade honom vad hon ville genom att ta tag i honom och sätta honom på rätt plats. Sedan gjorde vi det med dummie och jag stod ute vid dummien så han var tvungen att ta raka vägen hem. Det funkade riktigt bra några gånger.

Eddie blev lite trött, så då tränade vi markeringar med Dorran. Först in bland lite björkar, dolt nedslag. Hon tog nån vända ett par gånger innan näsan gick in, men sedan gick det bra. Vi bytte till att kasta in i ett snår, lite längre avstånd. Likadant där, men jag tyckte nog att näsan gick på snabbare. Den sista markeringen spikade hon, då var jag nöjd.

Eddie hade vilat och började sitt sök. Dorran var slut efter att ha jobbat så vi passade på att träna passivitet. Hon var lös bredvid mig och försökte inte ens ta Eddies sök, då klickade jag och gav godis. Sedan släntrade vi hemåt, trött hund igen.

Nu ska jag gå och behandla grannens hunds rygg med ultraljud.

Spårgänget

Caisa hade frågat om jag ville spåra vid Valhall på förmiddagen. Först sa jag ja, sedan spökade min nacke och jag gav återbud. Men efter att ha sovit i 13 timmar var jag utvildad och smärtfri, så vi åkte iväg. Utan blod och klövar, som jag inte hade tinat.

Det var kul att träffa  nytt folk och nya raser (tre schäfrar och lika många amstaffar). De andra tränade personspår och vi tränade dolda markeringar, jag och Dorran alltså.

Jag droppade en rådjursdummie i de torra löven, och täckte över den med löv. Jag kastade markeringen på samma ställe, men vi flyttade oss. Det gick bra.

Tyra fick hälsa på de nya människorna, det tyckte hon var kul. Vi tränade sitt och stanna kvar. Jag har tidigare klickat henne när hon står framför mig och jag backar. Då ska hon föjla med och ha ögonkontakt. Det är början till "fot". När jag försökte få henne att stanna så funkade det ju inte alls, hon följde förstås med. Det löste jag genom att inte titta på henne när hon ska stanna, och det funkar bra. Ska lägga till att hon sitter på filten, så får jag den "gratis".

Caisa kastade markeringar till Dorran med de små dummisarna, och jag hade dessutom valt de som inte syns så bra. Det gick bra, utom när Dorran blev osäker. Då gick hon ut ett par meter och vände sedan om. På WT går det inte att skicka om, så det måste vi träna bort.

Nästa gång, om två veckor, ska jag ta med blod och klövar till Matti och Tyra.


Tänja gränser

Jag och Bea träffades i fredags för att träna. Bea ville träna markeringar med terrängbyten, det trodde jag inte var några problem för Dorran, men det var ju helt fel. En liten "dunge" med några småbjörkar blev en Berlinmur. Corinne fick svårt att gå in i ett bräske med lite björnbärsbuskar, det var lättare för Dorran som inte är lika ömfotad.

Bea upptäckte, precis som Marie sa på valpträffen, att Dorran letar med ögonen vid markeringar. Jag kunde inte riktigt se det, min kommentar var att hon var flamsig. Det verkar flamsigt när inte näsan är på.

Vi gick sedan in i brunnsparken och tänjde gränsen vad gäller avstånd till enkelmarkeringar. På snällt underlg hade Corinne inga problem. Dorran kan bli osäker, då går hon ut ett par meter och vänder sedan sig mot mig och undrar. Men det blev hyfsat långt till slut. Sedan hade vi två trötta hundar som nöjt vandrade hemåt.

Jag blev visst också trött, somnade i soffan vid 18.30, vaknade två timmar senare, borstade tänderna och sov till 7.30 nästa morgon. Då var det dags att träffa nya spårgänget.

Fredagsträning

Efter en snabb kupp till Ikea för att handla en liten pall, satte vi igång att träna bakdelskontroll.

Jag började med att testa på Matilda. På ett kort pass fick jag henne att sätta först ena tassen på pallen, sedan den andra och flytta på bakbenen med framtassarna kvar på pallen.


Matilda, min lilla stjärna!

Dorran fick lika mycket tid på sig. Hon kom på att man skulle dänga högertassen i pallen, men sedan kom hon inte längre. Hon är snabbare i sina rörelser och steppar fram och tillbaka, tyvärr missade jag att klicka en gång hon satte i den vänstertassen, så för denna gången missade jag chansen.

Det fungerar!

I dag hade vi alla fyra en riktigt skön koppelpromenad, trots att det regnade. VGW-bältet kom som ett brev på posten och det fungerar. Det känns nästan magiskt, Tyra försökte inte ens dra när jag gick med henne själv. Lugn och trevlig., Jag tog ut Dorran och det gick nästan lika bra. När jag gick med alla tre var det en klar förbättring, jag kunde gå med handen lägs sidan. Vi ska inte sluta med koppelträningen, men våra små vardagspromenader blir trevligare och vi kan ta oss en bit till från huset och upptäcka nya ställen.

Annars måste jag erkänna att vi inte har tränat något i dag. Det har fällts träd på min nya (kommande) träningsplan och sedan regnade det. Men vi kommer igen i morgon!

Vidareutveckling av stolpen och dirigering

Det började med att jag tänkte träna in spikraka och långa dirigeringar med hjälp av en Post-it lapp som nostarget. Först klickar man in hunden på att den ska nudda med nosen på Post-it lappen. Sedan sätter man fast den på exempelvis ett trädstam i lagom höjd så hunden bekvämt kan gå rakt fram och dutta med nosen. Man förlänger avståndet genom att successivt backa längre och längre bort från stammen. Platsen är känd, lappen syns på långt håll. Så småningom lägger man på ett kommando. Tar bort lappen och börjar om med en dummie som ligger på marken.

När Dorran fick apportera häromdagen blev jag irriterad på att hon fjamsade runt mig, satte sig en bit bort och gärna lite snett. Jag vill att hon ska komma i i sittande fotposition så snabbt att Fantomen bleknar. Då kom jag att tänka på Stolpen.

Jag har kollat en del på Eva Bodfäldts "Stolpen" som är ett sätt att få in hunden i rätt position. Först tänkte jag ta min Poist-it lapp och sätta fast på handen, fast jag hade inte listat ut hur det skulle gå till. Tanken var att jag på det sättet skulle kunna "vrida" in Dorran i rätt position. I går kom jag på att jag skulle kunna använda handen som target, den är hon dessutom redan inklickad på sedan vi tränade avlämningar när hon var liten. Om jag bara godkänner att hon nuddar handflatan och inte handryggen, så kan jag vrida in henne som jag vill. Sedan kan man både träna ingångar och rätt position i fotgående genom att ha handflatan som target. På jaktprov kan man kankse tom använda det, så där lite diskret.

Att komma in bakifrån och dutta på handflatan var inga problem. Nu står jag snett emot henne, så hon måste vrida sig ett kvarts varv (eller vad det kan bli). Det är lite svårare, men det kommer.

Tyra projekt "Goda vanor"

Den här veckan har jag semester för att hinna träna ordentligt med hundarna.

Jag och Tyra håller nu på med projektet Goda vanor. Den här veckan koncentrerar vi oss på att gå ordentligt i koppel, även på vägen ut. Jag har hållit på mycket med det, att stanna (risk för att hon börjar pipa) hon vet att hon ska ta kontakt innan jag rör mig igen och det kan hon, att vända om åt andra hållet, det kan hon också. När vi är själva går det lite bättre, men när alla tre ska med så stressar Tyra upp framför allt Dorran.

I går gick jag och Tyra en promenad själva i hamnen. Hon var lös och vi kollade en massa grejer, piren, lekte kurragörmma mellan båtarna och så vidare. På väg mot bilen kopplade jag henne och då satte det igång igen.

Då bestämde jag mig för att köra "Följ mig" (Barbro Börjesson)*. Det gick bra utom när vi vände mot bilen, då fick hon bråttom. Det tog ett tag innan hon kunde hejda sig, men det kom till slut. Då bestämde jag mig för att köra Följ mig minst en gång per dag denna veckan, alltid före promenaden.

I dag åkte vi till slingan i Hjärnarp. Tog ut Tyra på parkeringen och gick fram och tillbaka. Hon kom ihåg vad det går ut på och blev snabbt följsam. Då tog jag ut Dorran, som är den som jazzar på mest. Och mycket riktigt, hon  hade helt plötsligt ingen aning om hur man gick i ett koppel (trots att hon gjort detta mycket på sistone eftersom hon och Matilda löper). Det tog Dorran några minuter att komma på vad som gällde, sedan gick i väg mot slingan.

Då blev förväntan för stor för Tyra som såg fram emot att få springa och busa i boklöven. Men skam den som ger sig. Ingen frisignal förrän hon hade lugnat ned sig.

Hoppas verkligen att Åsa skickar VGW-bältet snart! Det är en frontfäst sele som jag ska testa.

* Följ mig går ut på att man går sakta med blicken rakt fram, fram och tillbaka på samma ställe. När man vänder får hunden vara så snäll att följa med. Eftersom det bara blir tråkigare och tråkigare för hunden att gå på samma ställe, så tar den snart kontakt och blir följsam.

Nya tag!

Detta år ska jag ägna åt att träna mina hundar. Tyra står högt på listan, men även Dorran har en hel del kvar som hon vill lära sig. Matilda är rätt nöjd med sitt liv och att försöka lura henne på träning kan jag glömma. Hon gör alltid precis som jag vill, under glada skall.



Jag har planer för min tomt. Trekanten, som jag kallar gräsplätten ute mot Tunnbyvägen, vill jag inhägna med ett enkelt staket och ha det till träningsplan. Gräset ska hållas kortklippt och inga hundar ska rastas där. Hoppas att det kan bli av!

RSS 2.0