Hundlogg

Min teori var att ett linjetag är ett linjetag för Dorran. Men icke, så befäst var det inte. Lisa har slarvat med att bara träna att hon ser att jag lägger ut dem.

Jag la ut ett linjetag inom ett mycket rimligt avstånd. Det var dolt i alla bemärkelser: ingen syn, inga doftspår från mig att följa (jag la ut det "bakifrån".  Tvärtom var hennes "trygghetszon" ännu kortare, hon vände om efter ca fem meter.

Dessutom hittade jag en sak till hon inte kan. Det fanns stöd på höger sida hela vägen (staket), men på vänster öppnade det upp en väg efter ca 20 meter. Vad händer? Det går spikrakt fram till öppningen, då drar hon iväg till vänster, in i en trädgård.

När hon visste var den låg, kunde jag skicka på ca 50 m, först över en väg, in i korridoren, rakt fram där det öppnade upp och fram till dummien.

Som är linjetag. Det gick jättebra. Hon fick följa med ut första gången. Stanna kvar andra, och då ökade jag avståndet. Gick då från kort gräs till lite terrräng. Det gick också bra. Eftersom hon hittills kunnat se den la jag dummien bakom en grästuva och sedan bakom trästuvan, undet löven. Det funkade också.

Nästa gång ska vi gå utanför hennes "trygghetsavstånd". Jag har en teori om hennes linjetag, får se om det stämmer. Ett annat sätt är att inte låta henne se att jag lägger ut dummien. Ska testa bägge varianterna, återkommer om min teori höll eller inte.

Tyra och jag brukar passa på att gå på egna promenader på helgerna. I dag var vi i KVS dungen och tränade stoppsignal och lite fält.

Stoppsignalen fungerar på ca 3 meters håll nu. I dag testade jag på samma avstånd men när hon var på väg ifrån mig, inte mot. Det fungerade utmärkt. Avståndet kommer med tiden, det är så lätt att träna det, vi gör det alltid på promenaden.

Vi körde även lite fält och hon fick till ett par riktigt bra slag. Två superkorta pass, det gick jättebra.

Vi forstatte förra fredagens träning med markeringar från slät mark in i ett bräske. Det gick mycket bättre denna gången.

Sedan tänkte vi köra superlånga markeringar som var helt synliga och kasta motiveringsapporter om hunden tvekade. Det gick inte jättebra för Dorran. Blir hon osäker så går hon ut en meter och vänder sedan om och ber om hjälp. Hon är supertydlig med att visa var hennes gräns går, men har ingen lust att försöka själv.

För att få bukt med detta gjorde vi först korta markeringar, jag skickade på exakt samma sätt hela tiden och när hon tvekade kom Lira Luring och snodde apporten! Vilken blick hon fick av Dorran. Nästa skick såg jag på henne att hon tänkte "Jag dör hellre än låter den där lilla skiten ta MIN dummie" och spragn ut som ett spjut.

Medan vi suddade en markering för Lira så körde jag och Bea ett sök. Jag fick order om att inte göra någt om hon stannade, och i söket funkade det bättre.

Min hemläxa: Linjetag som blir längre och längre med dummien på samma ställe. Hon ska lyckas hela tiden.