Pappa sköter hunddagiset med bravur, faktum är att han lyckas hålla golvet, eller rättare sagt vardragsrumsmattan, torrare än jag. Typiskt är att Tyra kissar inne när vi ska iväg eller när vi precis har kommit hem. Och en olycka kommer sällan ensam, blir det en gång kommer det en gång till, samma dag. Annars är hon duktig. Med mycket enerig och go, jag är glad att jag har erfarenhet från en cocker innan och ett par flattar. Hon är ingen förstahund.
Kameran har slut på sitt batteri, så jag har inga nya bilder. Borde inte vara så svårt att ladda det, men jag glömmer bort.
Så här kommer ett par bilder som har några veckor på nacken.
Triss i cocker. Tyra med mormor Tilda och halvmoster Nikki (tror jag det blir).
Tyra lär sig prata kaniniska. Det var spännade med nyskjutet vilt. I alla fall när vi hade tagit bort rävarna, de var lite läskiga.
Sedan är det ju det här med hur man uppfattar saker och ting. Ena dagen är det si och andra dagen är det så.
"Titta ljuset i tunneln" blir "Tjit en snut i Nutella" bara man kastar om bokstäverna lite. (Tjit uttalas shit.)
Det är värt att tänka på!
3