Tyra 13 veckor
Kollade igenom den lilla kameran, lite bilder på när vi myser:
Matti, tror vi har varit på jakt den dagen.
Dorran får hämta dummisar, då myser hon. Linn och Flora i bakgrunden.
Ålli gör det han är bäst på - njuter!
Tyra kan hon med.
Matti, tror vi har varit på jakt den dagen.
Dorran får hämta dummisar, då myser hon. Linn och Flora i bakgrunden.
Ålli gör det han är bäst på - njuter!
Tyra kan hon med.
Tyra 12 veckor (och flera dagar)
Fredagsmyset med lite gott att äta och dricka och lägga ut veckans blogg gick om intet. Vid 19-tiden började jag må illa och snart visade det sig att jag blivit matförgiftad (av thai-mat, kyckling dessutom). Inga detaljer om detta, mer än att det kändes som jag var med i en Monty Phyton-film (om ni förstår vad jag syftar på).
Vid två-tiden på natten stapplade jag upp i sängen och kunde lägga mig. Hundarna, framför allt Matilda, hade varit vid min sida hela tiden. Matilda satt utanför badrummet när jag var där, till och med Tyra kom och tittade till mig och undrade vad jag höll på med. När jag somnade i soffan, sittande, låg Matilda nedanför som en liten kringla och vakade över mig. Matilda är min lilla klippa, hon sviker mig aldrig! Tyvärr gick hela lördagen också, jag var vansinnigt trött.
Innan detta hände var jag, Tyra och Ålli hos vår veterinär Carin och vaccinerade oss. Carin är otroligt smidig, hon gav Ålli sprutan när han tittade ut ur buren och smakade på godis, utan att jag höll i. Tyra åt godis på golvet och Carin gav sprutan utan några som helst tecken på att Tyra ens märkte det. Jag var lite orolig över alla hål Tyra har fått i sin nos, men Carin trodde hon i värsta fall kunde hitta någon protes, om det skulle behövas.
Ålli, som aldrig bitit Tyra i näsan. (Dorran har faktiskt bara bitit henne i örat).
Dorran är en fantastisk Nanny. Hon leker med Tyra hela dagarna. Tar fram leksaker och bjuder in till lek, lägger sig ned och mysbiter med henne. När jag ber Dorran ta med valpen ut och kissa, tar hon en leksak i munnen och tar med Tyra ut.
Dorran vilar, det är jobbigt att vara Super-Nanny.
Tyra Tryffel, gömmer näsan för säkerhets skull.
Ja, så här ser den näsan ut som lägger sig mest i blöt. Var ska detta sluta!
Matdags är en enda röra. Mycket sällan äter de i sin egen matskål. Cockrarna måste stå nära varandra, annars äter ingen av dem. Mat är dock ingen resurs för mina hundar, här har näsan fått vara i fred.
Vi äter en tugga var, bra va!
På onsdag ska vi göra revolution på valpkursen. Vi ska ta med sittryggsäck och träna passivitet, inget som förekommer på min klubb. Trist att det ofta är de mest oerfarna instruktörerna som har valpkurserna, det skulle vara de gamla rävarna som har sett det mesta.
Vid två-tiden på natten stapplade jag upp i sängen och kunde lägga mig. Hundarna, framför allt Matilda, hade varit vid min sida hela tiden. Matilda satt utanför badrummet när jag var där, till och med Tyra kom och tittade till mig och undrade vad jag höll på med. När jag somnade i soffan, sittande, låg Matilda nedanför som en liten kringla och vakade över mig. Matilda är min lilla klippa, hon sviker mig aldrig! Tyvärr gick hela lördagen också, jag var vansinnigt trött.
Innan detta hände var jag, Tyra och Ålli hos vår veterinär Carin och vaccinerade oss. Carin är otroligt smidig, hon gav Ålli sprutan när han tittade ut ur buren och smakade på godis, utan att jag höll i. Tyra åt godis på golvet och Carin gav sprutan utan några som helst tecken på att Tyra ens märkte det. Jag var lite orolig över alla hål Tyra har fått i sin nos, men Carin trodde hon i värsta fall kunde hitta någon protes, om det skulle behövas.
Ålli, som aldrig bitit Tyra i näsan. (Dorran har faktiskt bara bitit henne i örat).
Dorran är en fantastisk Nanny. Hon leker med Tyra hela dagarna. Tar fram leksaker och bjuder in till lek, lägger sig ned och mysbiter med henne. När jag ber Dorran ta med valpen ut och kissa, tar hon en leksak i munnen och tar med Tyra ut.
Dorran vilar, det är jobbigt att vara Super-Nanny.
Tyra Tryffel, gömmer näsan för säkerhets skull.
Ja, så här ser den näsan ut som lägger sig mest i blöt. Var ska detta sluta!
Matdags är en enda röra. Mycket sällan äter de i sin egen matskål. Cockrarna måste stå nära varandra, annars äter ingen av dem. Mat är dock ingen resurs för mina hundar, här har näsan fått vara i fred.
Vi äter en tugga var, bra va!
På onsdag ska vi göra revolution på valpkursen. Vi ska ta med sittryggsäck och träna passivitet, inget som förekommer på min klubb. Trist att det ofta är de mest oerfarna instruktörerna som har valpkurserna, det skulle vara de gamla rävarna som har sett det mesta.
Tyra 11 veckor
Nu börjar vi få in lite rutiner och livet knallar på. Det hindrar ju inte att Tyra helt plötsligt glömmer allt vad rumsrenhet heter. Förra kvällen/natten kissade hon inne fem gånger och bajsade inne två. Hon har precis bestämt sig för att återfå sin forna matlust (i kubik), därav dessa mängder. Men i morse var det åter på plats igen, hon pep både för att få komma ut och kissa och en gång till för att bajsa.
Det har inte hänt mycket annars, jag har varit trött, låg hela dagen i går. På kvällen tog jag vagnen med Tyra i och Dorran & Matilda ut på en promenad. Först gick vi ned till kohagen. Tyra fick gå hela kohagen, i egen takt. Hon höll sig nära mig för det mesta och följde med de andra hundarna på lite äventyr då och då. Sedan fick hon åka ned till hamnen och leka, se på när Dorran & Matilda badade och hon plaska själv i vattnet och ruskade tångruskor. Det var helt vindstilla. Vi var ute en och en halv timme, mörknade på väg hem.
Den gamla sittvagnen är ombyggd till cockerracer.
I tisdags var vi i Hjärnarp och gick Tyras första ensampromenad. Jag var lite orolig, hon är väldigt tuff och självständig här hemma och kan försvinna långt bort från mig. Men hon skötte sig galant, vilket var en stor lättnad. En spaniel som drar rundor ensam vid 11 veckors ålder blir mycket att bita i inför jaktträningen.
På valpkursen tränade vi inkallning, sitt, ligg och gå fint i koppel (vi ändrade det till "gå i koppel"). Jag fick henne till och med att lägga sig ett par gånger (varken Dorran eller Matilda kan ligg, har inget behov av det så det har inte blivit av, jo Matilda kan). Vi körde enligt Jörgens inlärningsmetod. Man får dem att sitta först som vanligt med godis, sedan säger man kommandot+ger godis+smeker i mungipan samtidigt! Tar ett tag att få in snitsen och bestämma sig för vilken hand som är till godis och vilken som är till smek. En del hundar drar bort kinden, men det kommer efter ett tag, man får inte ge upp. Kroppskontakt är viktigt, jag har bestämt mig för att beröra mina hundar mycket, både i vardagen och när vi tränar.
Det har inte hänt mycket annars, jag har varit trött, låg hela dagen i går. På kvällen tog jag vagnen med Tyra i och Dorran & Matilda ut på en promenad. Först gick vi ned till kohagen. Tyra fick gå hela kohagen, i egen takt. Hon höll sig nära mig för det mesta och följde med de andra hundarna på lite äventyr då och då. Sedan fick hon åka ned till hamnen och leka, se på när Dorran & Matilda badade och hon plaska själv i vattnet och ruskade tångruskor. Det var helt vindstilla. Vi var ute en och en halv timme, mörknade på väg hem.
Den gamla sittvagnen är ombyggd till cockerracer.
I tisdags var vi i Hjärnarp och gick Tyras första ensampromenad. Jag var lite orolig, hon är väldigt tuff och självständig här hemma och kan försvinna långt bort från mig. Men hon skötte sig galant, vilket var en stor lättnad. En spaniel som drar rundor ensam vid 11 veckors ålder blir mycket att bita i inför jaktträningen.
På valpkursen tränade vi inkallning, sitt, ligg och gå fint i koppel (vi ändrade det till "gå i koppel"). Jag fick henne till och med att lägga sig ett par gånger (varken Dorran eller Matilda kan ligg, har inget behov av det så det har inte blivit av, jo Matilda kan). Vi körde enligt Jörgens inlärningsmetod. Man får dem att sitta först som vanligt med godis, sedan säger man kommandot+ger godis+smeker i mungipan samtidigt! Tar ett tag att få in snitsen och bestämma sig för vilken hand som är till godis och vilken som är till smek. En del hundar drar bort kinden, men det kommer efter ett tag, man får inte ge upp. Kroppskontakt är viktigt, jag har bestämt mig för att beröra mina hundar mycket, både i vardagen och när vi tränar.
