Kackel i kojan

Förra lördagen åkte vi till Löberöd får att gå på kurs för Bea och Åsa. Åsa lärde oss att koppla av på ett speciellt ställe och Bea lärde oss att om hunden var lugn så fick den jobba. Vi delades upp i två grupperoch körde två pass för Bea och Åsa.

Att kunna parkera sin hund på en filt, eller liknande, är inte så dumt. Speciellt när man har två hundar och har behov av att kunna parkera den ena medan man tränar med den andra. Jag ville även kunna kela med Dorran när hon pausar, jag tycker om det, men det gör inte hon. Dorran har ju lite svårt för hantering. Med en klicker och en massa godis är det inte så svårt. Fast det kräver en hel del träning.


Jag och Matilda försöker slappa på lunchen, det vill Dorran inte veta av.


Linn och Cattis kopplar av.

På Beas station var det kul att se hur hundarna behövde mindre och mindre tid mellan arbete och passivitet. Jag bestämde att Dorran ska sitta så nära mig att jag känner henne mot min vad. Efter ett litet tag började hon kasta sig in mot mitt ben, satte sig och var helt lugn. Något annat lönade sig ju inte, då fick man inte apportera.

Jag upptäckte att jag är lika apporttokig som Dorran, inte undra på att hon är som hon är (bäst alltså!).

Det är jobbigt att vara passiv, när vi kom tillbaka till bilen var det tre trötta flattar som ville komma in och lägga sig.


Lira somnade som en stock, för säkerhets skull förankrade hon nosen i burgallret.