Kackel i kojan

Jag sålde min Musse Pigg-vagn för ett tag sedan. Linn och jag ville ha något lite större som vi kunde sova båda i. I tisdags såg jag en annons och satte mig i bilen och körde till Sölvesborg, Pella följde med som moraliskt stöd. Där köpte jag en Adria 380, 1977-års modell, perfekt för två med fyra hundar. Linn och jag äger den tillsammans, på så sätt kunde vi köpa upp oss utan att satsa allt för mycket pengar, den kostade 6 500 kr, besiktigad till 090831, ett fynd!


Jag och Linn inviger vagnen med att käka Indonesisk morotssoppa och hemgjord hallon-
glass.Lira kollar läget.


Lira Linslus.


Dorran, som är mycket välkommen tillbaka från hemlig-
landet som styrs av Drottnng Hormon. Vi saknade henne
mycket veckan hon var borta i sitt höglöp!


Matilda, som den senaste månaden har blivit både
social och busig. En mycket glad hund som verkar trivas
med livet. Hon var förr ett säkert kort vad gällde att sätta
hundar på plats, härom dagen la hon sig för en liten ettrig
terriervalp!

Vaktelkycklingarna är en vecka gamla i morgon. Det kläcktes till slut 14 stycken, 2 har jag tagit bort och några har dött. Nu är de 8-9 stycken, de växer och verkar må bra.

Närmare bestämt 8 stycken, varav 6 verkar, ta i trä, vara pigga. En är svag och en har bägge benen i spagat. 2-3 ägg till är på väg att kläckas.

Dålig bild, men den får vara så länge.

Äntligen kom Stina. Hon bygger sittpinnar med gödselskiva till hönsen.




Jag fick hjälpa Flinga och Alba upp på pinnarna, de satt på kycklingburen och såg förvirrade
ut när jag kom in på kvällen. Men så här glada blev de när de förstod vad det där konstiga,
nya var. Objektivet är lite för stort, ska försöka ta bättre bilder.

Så här tjusig är Oliver, det är bara stjärten som han precis har bytt igen, annars verkar han
nästan vara fullfjädrad.


När jag släppte ut Sussi och Svart, som numera heter Kråkan, såg det ut så här - lite bra för
att vara sant. Och mycket riktigt, Sussi blev bortkörd av Gunilla. Då hände något intressant:
Kråkan valde Sussi, hon övergav sina syskon och sin "mamma" för att vara med sin nya
kompis. Det känns härligt, det är ju de två som säkert ska vara kvar i höst.


Nu bor Kråkan och Sussi tillsammans, oftast på utedasset i värmelampans sken.


Vit har blivit ljust grå, och växt ordentligt. De är jättetrevliga, båda mina tuppkycklingar. Och
tama, de äter ur handen och pickar på min ring och mitt armband om jag inte har något till
dem.


Alba (bilden) och Flinga flyttade in i hönsgården igen efter sin sommarvistelse i trädgården.
De hade hittat en väg ut och var på promendder emellanåt, det höll på att sluta med en
katastrof. En regnig kväll hände något, Jag hörde ett väldigt kacklande och Albas försvann i
fjärran. Flinga tog sig in igen, chockad men hel. Vi letade efter Alba säkert en timme i regnet
utan resultat. När det hade slutat regna ville Dorran ut och helt plösligt var både hon och
Alba inne i deras trädgård igen. Det kändes som Dorran visste var hon höll hus och
hämtade hem henne, vad vet jag.