Lisas gazpacho

Lisas gazpacho
½ gurka
1 paprika
1 vitlöksklyfta
lite gul lök (mostv ca 2 msk hackad)
chili efter smak (ca en halv grön brukar jag ta)
500 g passerade tomater (eller någon annan variant, förvara den gärna i kylen så är den kall när det är dags)
1 msk vinäger
2 msk kycklingfond (eller lite salt)
2 tsk socker, gärna råsocker
Kör allt i mixer/matberedare, avsluta med Tabasco efter smak.
½ gurka
1 paprika
1 vitlöksklyfta
lite gul lök (mostv ca 2 msk hackad)
chili efter smak (ca en halv grön brukar jag ta)
500 g passerade tomater (eller någon annan variant, förvara den gärna i kylen så är den kall när det är dags)
1 skiva vitt bröd, utan kanter
1 msk vinäger
2 msk kycklingfond (eller lite salt)
2 tsk socker, gärna råsocker
Kör allt i mixer/matberedare, avsluta med Tabasco efter smak.

Timber!

I onsdags kom det några starka killar från Munka och tog ned tre av träden i trekanten. Det blev snabbt dåligt väder, så vi satt inne och kurade. Ålli hade för säkerhets skull husarrest.

Till skillnad från många andra hanverkare jobbade dessa på som tusan. Sent på dagen tog de en kort paus, käkade några mackor och drack lite läsk vid bilen och fortsastte sedan till de var klara. De tog ned träden etappvis med hjälp av en lift.

Man vill ju inte gå ut och bli blöt

 

De lade allt i prydliga högar och dagen efter kom en lastbil och hämtade och gjorde snyggt. Tyvärr var det för dyrt att få veden uppkluven och jag minns inte var jag la min motorsåg...

 

Det blev tre lass på torsdagen och ett till på fredag morgon.

 

Nu är alla pengarna slut, så tyvärr blir det nog inget staket i år. Snyft! Och inte blir det någon altan heller, kan jag tro.

 

 

 


Plötsligt känner jag mig rik

USA:s statsskuld uppgår till fjorton tusen miljarder dollar!
Min skuld på knappt två miljoner svenska kronor känns som en fis i rymden i jämförelse.

Tyra 12 veckor (och flera dagar)

Fredagsmyset med lite gott att äta och dricka och lägga ut veckans blogg gick om intet. Vid 19-tiden började jag må illa och snart visade det sig att jag blivit matförgiftad (av thai-mat, kyckling dessutom). Inga detaljer om detta, mer än att det kändes som jag var med i en Monty Phyton-film (om ni förstår vad jag syftar på).

Vid två-tiden på natten stapplade jag upp i sängen och kunde lägga mig. Hundarna, framför allt Matilda, hade varit vid min sida hela tiden. Matilda satt utanför badrummet när jag var där, till och med Tyra kom och tittade till mig och undrade vad jag höll på med. När jag somnade i soffan, sittande, låg Matilda nedanför som en liten kringla och vakade över mig. Matilda är min lilla klippa, hon sviker mig aldrig! Tyvärr gick hela lördagen också, jag var vansinnigt trött.

Innan detta hände var jag, Tyra och Ålli hos vår veterinär Carin och vaccinerade oss. Carin är otroligt smidig, hon gav Ålli sprutan när han tittade ut ur buren och smakade på godis, utan att jag höll i. Tyra åt godis på golvet och Carin gav sprutan utan några som helst tecken på att Tyra ens märkte det. Jag var lite orolig över alla hål Tyra har fått i sin nos, men Carin trodde hon i värsta fall kunde hitta någon protes, om det skulle behövas.


Ålli, som aldrig bitit Tyra i näsan. (Dorran har faktiskt bara bitit henne i örat).

Dorran är en fantastisk Nanny. Hon leker med Tyra hela dagarna. Tar fram leksaker och bjuder in till lek, lägger sig ned och mysbiter med henne. När jag ber Dorran ta med valpen ut och kissa, tar hon en leksak i munnen och tar med Tyra ut.


Dorran vilar, det är jobbigt att vara Super-Nanny.


Tyra Tryffel, gömmer näsan för säkerhets skull.


Ja, så här ser den näsan ut som lägger sig mest i blöt. Var ska detta sluta!

Matdags är en enda röra. Mycket sällan äter de i sin egen matskål. Cockrarna måste stå nära varandra, annars äter ingen av dem. Mat är dock ingen resurs för mina hundar, här har näsan fått vara i fred.


Vi äter en tugga var, bra va!

På onsdag ska vi göra revolution på valpkursen. Vi ska ta med sittryggsäck och träna passivitet, inget som förekommer på min klubb. Trist att det ofta är de mest oerfarna instruktörerna som har valpkurserna, det skulle vara de gamla rävarna som har sett det mesta.


Tyra 11 veckor

Nu börjar vi få in lite rutiner och livet knallar på. Det hindrar ju inte att Tyra helt plötsligt glömmer allt vad rumsrenhet heter. Förra kvällen/natten kissade hon inne fem gånger och bajsade inne två. Hon har precis bestämt sig för att återfå sin forna matlust (i kubik), därav dessa mängder. Men i morse var det åter på plats igen, hon pep både för att få komma ut och kissa och en gång till för att bajsa.



Det har inte hänt mycket annars, jag har varit trött, låg hela dagen i går. På kvällen tog jag vagnen med Tyra i och Dorran & Matilda ut på en promenad. Först gick vi ned till kohagen. Tyra fick gå hela kohagen, i egen takt. Hon höll sig nära mig för det mesta och följde med de andra hundarna på lite äventyr då och då. Sedan fick hon åka ned till hamnen och leka, se på när Dorran & Matilda badade och hon plaska själv i vattnet och ruskade tångruskor. Det var helt vindstilla. Vi var ute en och en halv timme, mörknade på väg hem.


Den gamla sittvagnen är ombyggd till cockerracer.

I tisdags var vi i Hjärnarp och gick Tyras första ensampromenad. Jag var lite orolig, hon är väldigt tuff och självständig här hemma och kan försvinna långt bort från mig. Men hon skötte sig galant, vilket var en stor lättnad. En spaniel som drar rundor ensam vid 11 veckors ålder blir mycket att bita i inför jaktträningen.

På valpkursen tränade vi inkallning, sitt, ligg och gå fint i koppel (vi ändrade det till "gå i koppel"). Jag fick henne till och med att lägga sig ett par gånger (varken Dorran eller Matilda kan ligg, har inget behov av det så det har inte blivit av, jo Matilda kan). Vi körde enligt Jörgens inlärningsmetod. Man får dem  att sitta först som vanligt med godis, sedan säger man kommandot+ger godis+smeker i mungipan samtidigt! Tar ett tag att få in snitsen och bestämma sig för vilken hand som är till godis och vilken som är till smek. En del hundar drar bort kinden, men det kommer efter ett tag, man får inte ge upp. Kroppskontakt är viktigt, jag har bestämt mig för att beröra mina hundar mycket, både i vardagen och när vi tränar.


Tyra 10 veckor (och två dagar)


Inte kort och proppmätt längre.

En dålig bild, men Tyra vill inte stå still. Men, den som vet hur kort hon var i kroppen förut, ser att hon nu har växt på längden.

Livet knallar på. Mycket lek, långa promenader med Matilda och Dorran. Däremellan försöker jag vila, men med så mycket jag vill göra är det inte alltid så lätt att koppla av.

Dorran har varit väldigt sur på Tyra. Det var så illa att D fick spendera en dag i bur. Mest för hennes skull, tyvärr inföll hennes skendräktighet ett par dagar efter Tyra kom hem. Det blev hål i Tyras öra, bloden droppade och då hade jag fått nog. Att hela tiden passa på hundarna och vara osäker så fort Dorran och valpen närmar sig varandra, det funkar inte.

I tisdags förra veckan var jag på föreläsning med Jörgen Thynell. Han jobbar mycket med kroppskontakt, när han tränar har han hunden nära, nära i utgånsposition. Han vill att hunden vid inlärning ska vara i aktiv underkastelse, dvs social, inställsam och fjäskig. Detta åstadkommer han genom att smeka hunden på kontaktzonerna hals, bröstkorg och rumpa, samtidigt som hunden står kloss in mot hans ben.

Eftersom Dorran har svårt för kroppskontakt och hantering, var jag nyfiken på att prova. Vi gick ut, koppel på och jag höll kopplet kort så hon stod mot mig, strök henne på kontaktzonerna och sa att hon var duktig med glad röst. Sedan tränade vi lite gå fot, förstärkte med smek och röst och hunden dansade fram som en balettdansös. Hur lycklig som helst och jätteduktig. Jag hade inget godis med, utan ville att det bara var jag och Dorran.

Ja, inte vet jag vad som hände. Vi tränade i ca 10 minuter, efter det var Dorran som en annan hund. På kvällen sov hon utan bur, på morgonen fick jag lyfta upp henne i sängen och hon låg kvar och myste. När Tyra visade sig var det helt ok. Kroppskontakt är viktigt för alla sociala varelser (oxytocinet har säkert också betydelse), något som jag ha missat eftesom Dorran inte gillar det (tror hon). Med lite milt tvång, ska vi ha mycket mys i framtiden.


Dorran städar ett filmjölkspaket.

I går säkrade jag hägnet så att de kan vara ute i hela, utan att jag sitter och passar dem. Något de alla njöt av, Matilda och Tyra strosar i väg och gör cockergrejer. Att Tyra och Matilda är av samma sort står helt klart för den lilla valpen. Dorran och Tyra delar passionen för hönsskit.


Cocker stuff.

I går köpte jag ett reflexhalsband till Tyra, så jag kan se henne på kvällen i trädgården., Jag provade det i köket och plötsligt står Doran med hög viftande svans och tittar uppskattande på Tyra. Så börjar de leka! Jag blev så lycking att tårarna trillade ned för kinden. Vad var det som hände? En tillfällighet eller sa Dorran när Tyra fick halsband på:
- Jaha, är det där äckliga en liten hund, det kunde du väl ha sagt. Den kan man ju leka med!

Ja, man förstår inte allt men det är ju det som gör livet så spännade!


Tryffelnäsa                                                     Björntass

Tiden går fort, igen!

Nu ska snart lilla Tyra flytta hem, på tisdag näst, nästa vecka. Och på onsdagkvällen börjar vi valpkurs, med Jörgen Thynells metod. Den bygger mycket på att hunden ska vara i rätt sinnesstämmnig, passv eller aktiv, beroende på vad momentet kräver. Det ska bli jättespännade, också att går kurs med en 8 veckors. Hoppas hon är vaken när vi kommer fram. Om hon har för vana att somna i bilen får jag köra in någon timme innan.

Jag börjar nu komma i ordning i köket, ett projekt som har dragit ut på tiden. Skåpluckorna är inte målade ännu, det kommer så småningom.


Så här såg det ut ett tag. Och sen så här, innan Lasse la på gipsskivor.

Den som vill se hur det ser ut nu, får komma hit och titta! Som en lite aptitretare kan jag tala om att det är nytt golv i köket och i hallen, samma sort, och att väggarna är vita både i köket och hallen. I hallen hade jag en illgrön fondvägg ett tag, den är nu borta. Just det, så har jag en ny bänkskiva vid västerväggen i köket, den går numera hela vägen och är gjord av några golvplankor. Lasse är en fiffig hantverkare. Det som inte var så fiffigt var att behandla det nya trägolvet. Svårt att få det snyggt och det skule torka i evigheter, hua. Nu är det en yta på, men i köket känns det som det snart är dags att slipa och göra om. Fast det får nog vara ett tag.

Jag ska ju ta det lugnt nu när jag är hemma, men ett litet projekt blir det varje dag. Snart är fönstren putsade och alla högarna i vardagsrummet och där uppe försvinner, sakta med säkert. Det börjar bli riktigt fint i mitt lilla hus!

Kiwi mår bra, hon badar och har en massa projekt för sig. Hon har nu fått ett eget bibliotek i voljären, vi har nämligen lite olika åsikter om vad böcker är till för. Jag tycker man ska läsa och bläddra i dem, Kiwi tycker man ska tugga sönder dem.


Va kul det är att skvätta med vatten!

På söndag ska jag hämta en kompis till henne, en gul hona, det ska bli kul att kolla vad de får för gemensamma projekt i framtiden. Jag känner att jag inte riktigt hinner med Kiwi, vi är också lite osynkade. Hon går nämligen och lägger sig vid 20.30-tiden, precis när jag brukar komma upp på övervåningen och är klar med hundpromenader och middagen. Det är ofta vi missar varandra på vardagarna, och på helgerna har man så mycket annat.

Hundarna mår bra, Dorran hade en konstig grej i ena örat, en illröd ärta såg det ut som. Det var bara en vårta, som Carin, vad jag gillar henne min nya veterinär, tog bort snabbt och enkelt med lokalbedövning på golvet i undersökningsrummet. Dorran gillar Carin, men är livrädd för att komma till veterinären. Det var roligt att se hennes ambivalens när vi satt och väntade på vår tur. Livrädd i ena stunden så hon skakade, hon såg en glimt av Carin och blev överlyckling, men visst ja, hon är ju sån där hemsk veterinär. Ja, ni fattar.

Jag skriver ni, men jag vet ju att det bara är jag som är intresserad av min blogg, vem bryr sig. Bry sig, förresten, är något man inte ska hålla på med i dag, det är ute. Prata med en vän, javisst, jag kan ju lyssna på ena örat och sms:a och kolla FB samtidigt. Sån vill jag inte vara!

Så jag sitter här, och bryr mig, men som sagt, vem bryr sig!


Våndan med poesi

Jag såg på Babel på tv i veckan. Bob Hansson skulle leverera en kärleksdikt till Victoria & Daniel, per båt. När han deklamerade dikten drev båten in några meter på det kungliga vattnet varpå Bob blev gripen. Kungen håller på och funderar på vad straffet ska bli...

Jag vill hylla Bob med en av hans egna rader:

"Här ligger jag och duger"

Funderar att skriva det på väggen ovanför mig säng.

Vill du också se Bob framföra dikten, klicka här!

Lycka är!

  • när Dorran slutat vara skendräktig och får tillbaka sina leksaker!



  • när snön äntligen är borta
  • när Flinga och Alba överlevde sina förkylningar
  • när man kan öppna till hönsen igen och se dem gå ute och vara glada i gräset
  • när man har sin lediga fredag
  • när solen skiner och det är varmt ute
  • när 18-åriga katten ligger i fönstret och solar sig
Nu fattas det bara att Millimetern börjar löpa!

Vinterpromenad


Vejbystrand i vinterskrud, ingen vanlig syn.

Vi tog en lång, härlig promenad på eftermiddagen. Det har varit kallt så länge att det tom är lite is på sjön nere i havet vid Vejby udde. Sjöfåglarna har flyttat på sig, inte mycket djurliv, bara några koltrastar i vresbuskarna. Och kaninspår, förstås. Matilda var glad. Efter en timmes promenad verkade båda mest längta hem till värmen.

Skönt att veta att hönsen har det varmt och skönt, jag satte in ett elelement förra helgen, nu kan vi vara inne i värmen utan att vara oroliga för dem.

Estrella ligger vid elementet och snarkar, Oliver springer omkring som vanligt och ställer till ofog. Matilda har blivit av med sina stygn och båda har kommit ur sina löp, allt är som vanligt igen, förutom kylan förstås. Måste säga att jag längtar till ljus och lite värme!

En helt vanlig dag

På morgonen åkte jag in till Helsingborg för jobbets skull. Jag hade hundarna med mig för Matilda hade diarré under natten, så jag ville inte lämna henne. När jag satt i bilen ringde pappa och berättade att det stod i tidningen att det var en ökning av fallen med parvovirus och Matildas blodiga diarré stämde ju bra in på symptomen. Jag åkte direkt till regiondjursjukhuset efter att ha visat PO (min chef) var vi skulle hålla hus. Efter ca en och en halv timma och 2 000 kr fattigare, var det konstaterat att det inte var parvo, men väl en rejäl infektion med mycket blod.

Ja, då åkte jag till vår fotogarfering. Vi håller på med nya annonser och nya recept. Johnny Johansson, känd som Nobelkocken, var det som lagade och Joachim fotade.


Johnny lagar mat.


Joachim ställer in utrustningen.


Matilda vill jaga kaniner istället för fota.

När vi hade fotat klart åt vi upp maten, jag gjorde ett par snabba ärenden på Biltema, lite utrustning till moppen. Det är kallt på morgonen när jag kör numera. Tillbaka på jobbet.

Efter ett par timmar ringde telefonen, det var Andreas som sa att nu hade de lastat det nya hönshuset, så jag kastade mig in in bilen och körde hem, rullade in samtidigt med lyftkranen.


Här kommer hönshuset flygande,
det var rätt häftigt faktiskt.


Nu är det på plats.

Ja, sen inredde jag åt hönsen, lyfte in dem när de satt sig på sittpinnen och nattade dem.


Dorran och Oliver leker sig igenom det hela, helt
ovetandes.

Annars hände det inget speciellt - en helt vanlig dag!

PS. Matilda har bland annat clostridier i tarmen, käkar dietmat och goda bakterier, antibiotika och vi ska även samla in avföringsprov. Men hon mår bättre nu, verkar som diarrén har gått över.

Vaddå hem ljuva hem!



Jag höll på att sätta morgonkaffet i halsen av skratt när jag såg denna fantastiska bonad i en heminredningstidning. Jag vill ha  - men är helt kass på att brodera.

Nu var det länge sedan!

Obs! Jag har ny e-postadress, samma början som innan men slutet är telia.com
Numera är man ju mobil...

Som sagt, det är inte det att inget händer...

Först måste jag berätta hur välkommen jag kände mig på jobbet efter semestern. Christine, min kära kollega, hade satt in en liten krukväxt, en stor skål med godis och bundit fast kontorsstolen. Det kändes verkligen som en bra början.

Och på den vägen är det. Vi har hur kul som helst på jobbet. Det är mycket, men alla har inställningen att det ska vara roligt, så vi skojar och är allvarliga om vartannat. Jag trivs verkligen jättebra!

Oliver, eller Oliven som pappa kallar honom, växer och frodas. Han och Dorran busar och kelar och har hur kul som helst. Det går så fort bara, han är mer vuxen i kroppen är kattunge redan!





Det händer att han vilar också.



Jag har beslutat att lägga ner så mycket som möjligt av mina djur utomhus. Det som blir kvar är två kaniner och tre höns, varav en tupp. Hönsen är på frigång i trädgården. Kul att kunna se dem från fönstren och prata med dem. Tre hönor har redan flyttat tilll Bodil i Hjärnarp och vaktlarna ska Linn och Marcus adoptera. Just nu är jag på jakt efter en lekstuga till mina små höns, de måste ha ett bättre hus till vintern.

Den gamla hönsgården ska bli hundgård. Den ligger perfekt och med lite singel där ute och lite jobb inne så blir det bra. Och en soffa från loppisen.

På mina lediga helger har jag tagit det lugnt. Det blev lite mycket fysiskt jobb på semestern, ryggskottet var ett helvete, Nu tar jag lite Voltaren och håller mig i stort sett smärtfri, det känns skönt. Jag känner nu att jag har en skön balans mellan jobb och fritid. Och snart sätter jaktsäsongen igång även för mig, och hundarna, det ser vi verkligen fram emot!






Tankar för dagen

Det finns en spricka i allt, det är där ljuset lyser igenom.
Leonard Cohen

Lär av Lisa!

Livet är krångligt nog ändå - man behöver inte lägga gafflarna till höger om knivarna! i besticklådan

Lär av Estrella!




Livet är kort - njut!


 


Ärkenöten!

Eller Ärkebiskopen i Brasilien som har bannlyst mamman till en 9-årig flicka och 2 läkare. "Brottet" är att de utförde en abort på flickan som var gravid med tvillingar efter en våldtäkt, det var fara för flickans liv. Mannen som gjorde flickan gravid, är även hennes styvfar, är inte bannlyst. Bannlysningen har fått stöd av en präst i Vatikanen.

Man kan häva en bannlysning genom att be om förlåtelse. Mamman ska alltså gå till kyrkan och säga "Förlåt, det var fel att rädda livet på min dotter".

I dag tvivlar jag på mänskligheten!

090315
Chefredaktören på NST var riktigt arg, han skrev i en ledare i lördags "Gud bevare oss från Vatikanen" med anledning av ovanstående.

Hur Guds företrädare på jorden helt kan sakna empati är för mig en gåta!

Matilda fyller 5 år i dag. Hon leve: Hurra, hurra hurra!

Det är inte så att det inte händer något

Nä, det är inte därför det inte skrivs här. Tvärtom, det händer så mycket att jag inte hinner med. Mycket på jobbet, har varit ensam i över en månad nu, min kära kollega hade först semester sedan blev hon sjuk. Många projekt på gång, bl a fotade vi nya bilder till annonser. Det var jättekul. Snacka med fotografen, kocken och vår reklamkille, fota några maträtter, smaka några maträtter. Hur kul som helst och bilderna blev bra! På tisdag ska vi försöka fota lite själva, får se hur det blir.

Pappa har sålt sitt vackra hus. Det ska vara tomt den 29 maj. Han flyttar in i sin nya lägenhet den 1 mars. Den ligger på KVS, 100 m från havet, högt till tak, en altan på 10 kvm med utsikt över havet, Kullen och Hallands väderö. Där ska vi ha många trevliga middagar i sommar, på altanen alltså..

I sommar, ja. Jag tycker att det är dags att den globala uppvärmningen börjar ta fart ordentligt. Det ska ju bli medelhavsklimat i Sverige. Nä, de bara lovar och lovar!

Dorran och Matilda mår hur bra som helst, speciellt i dag när jag är hemma.

Vi har fått två nya hönor i hönsgården. En skånsk blommehöna, svart och vit som heter Blomman. Hennes ägg är verkligen magnifika. En sussexhöna som heter Saga. Båda två anslöt sig smidigt till den övriga flocken. Flinga är av någon andledning lite sur på Saga, men det är inte så allvarligt och Saga bryr sig inte. Hon är betydligt större än Flinga så hon känner sig antagligen inte hotad.

Feffe, min lilla tupp, bröt en klo för en vecka sedan. Det gjorde ont och vi fick åka till veterinären för att klippa bort den. Det tyckte veterinären var ganska kul, inte ofta han behandlar höns. Det gick lätt att klippa bort klon, så nu mår han mycket bättre.

Mina kusinbarns kaniner, som enligt pappren är två honor, visade sig vara en av varje. Den lille vita är en kille, eller var, numera är bollarna borta, och heter Ludde. De är inne för tillfället, det tar en månad innan det inte kan bli några kaninbäbisar.

Det var 13 grader i mitt sovrum i går kväll, känn på den!

Lite bilder från dagens promenad:







Till sist en eftertänksam Lira.

Vi hänger!


Estrella vilar på ryggstödet under Åke Lindaus drillsnäppa och kollar
drömmande in i kaminens lågor. Undrar vad hon tänker på!

Vi lever!

Man kan ju undra, men vi lever faktiskt. Det har varit mycket jobb senaste veckorna, jag slutade en timme tidigare dagen före julafton. Då trodde jag att jag skulle hinna glöggmarinera miniklubbor att ha med på julafton och juldagen, steka köttbullar och baka en smarrig chokladkaka. Och klubborna ska ligga i marinad ett par dagar, inte vet jag hur jag tänkte. Och handla julklappar, de var inte så många, men ändå. Till mig köpte jag en diskmaskin redan förra helgen, så den var installerad och klar (det tog hela lördagen, ca en cm vatten över hela köksgolvet, men det är glömt nu).

När jag inte har jobbat har jag legat förkyld och snörvlat och bara vilat för att orka en vecka till. Jakter har det varit ont om, mina hundar träffade en hund som visade sig ha kennelhosta, så de har varit i "karantän" i en dryg vecka. Vi missade en jakt på Öved, mycket tråkigt.

Vi var hos Dennis och Therese på julafton, jättemysigt i deras nya hus. Mycket julstämmning och en skön kväll. Somnade i soffan när vi kom hem.

Juldagen hos Sanne och Lasse, god mat och julsånger. Somnade i soffan när vi kom hem.

I dag, annandagen, ska jag egentligen på fest, men jag orkar bara inte. Nu ska jag vila till jakten på Öved på söndag och sedan är det jobb igen.

Ha en skön helg och glöm inte bort att vila!

PS. Måste berätta det senaste från hönsgården: Simon var översexuell, han satte på hönsen när de låg och värpte ägg, han har kilat vidare. Grå var genomförkyld, så han har också kilat vidare. Ture, den lille vakteltuppen låg död inne hos kaninflickorna en morgon. Fiffiga Fiffi Frissé visade sig en morgon inte vara en Fiffi, utan en Feffe. Så nu har vi en tupp som är mer passande för damerna i storlek, och väldigt tam. Han går efter mig om jag tar ut honom på gården. Och sitter gärna i knät. Fast jag har svårt att vänja mig vid att det är en han. Matilda har lagt på sig lite och Dorran har blivit smal som ett streck och tappat all päls, hon är numera en uncoated retriever!


Första veckan

Nu är första veckan avklarad, alla tre dagarna. Det har varit intensivt och roligt. En stor omställning att vara utan hundarna, men det är desto roligare när jag kommer hem på kvällen. En lång promenad är det första vi gör, efter jag har slängt i mig något att äta på stående fot. Snart kommer det att vara mörkt när jag kommer hem, men vi ska gå ändå. Jag har en pannlampa och ska skaffa en bättre ficklampa. Dorran och Matti har reflexer, så det ska nog gå bra.

Vädret har inte varit det bästa de senaste dagarna. Tror det var natten mellan onsdag och torsdag som jag vaknade av att det lät som det kom en tromb. Så slutade det tvärt. I fredags morse satte det igång att hagla när jag kollade till Alba och kycklingen. Det töade från huvudet lagom till jag satte mig vid skrivbordet.

På tal om kycklingen så är namnet Höna-Pöna inte längre aktuellt. Det visade sig nämligen att det lilla livet är en frissé kyckling, fjädrarna står på ända och Höna-Pöna passar inte till henne (som säkert kommer att visa sig vara en han). Linn kom på något bra namn, som jag har glömt nu. Frillan, eller nåt.

Det är lite lustigt med kycklingen. Nu när jag ser att hon är frissé står det klart vem som är hennes mamma. Det är en av Linns hönor som heter Thea. Thea bodde här nån vecka när hon hade blivit apporterad av en katt och mådde lite pyton. Hon bodde i gästhuset och vi blev riktigt goda vänner. Jag matade henne med diverse delikatesser, godast var det med jordgubbskesella, det gillade hon skarpt. Hon frisknade till och flyttade till en granne till Linn. Därifrån fick jag mina ägg som Alba sedan ruvade och ut kom det en igelkottskyckling.

Det har varit lite mickel med fåglarna så här första arbetsdagarna. Vaktlarna hade för litet kärl till fodret så det tog slut hela tiden. Nu har de en stor 10 liters foderautomat, så de kommer inte att svälta. Alba och kycklingen  har haft problem med att de häller ut sitt vatten och är utan. Nu har de fått en rejäl kaninflaska som hänger säkert i burväggen. Inget spill och spån i vattnet. Kycklingarna i stallarna på Bjärefågel dricker ur små nipplar som hänger ned. Det är så de får vatten i naturen, de dricker bl a i från blad och grässtrån. Mina vaktlar har alltid druckit ur kaninflaskor, väldigt praktiskt.

Simon, den store Sussextuppen, har börjat ta sitt jobb på allvar. Han kommer alltid först när det händer något, han ser till att hönorna får att äta av smasket jag kommer med, lockar på dem och serverar godbitar. I går när de fick lite mozzarella, som de älskar, tror jag inte han tog en enda bit till sig själv, utan gav till sina fruar. En riktig gentelman!

Pappa har också fått nytt jobb. Han tar hand om hönsen och tänder och släpper ut dem och så är han föreståndare för Dorrans och Mattis hunddagis. Hundarna sover för det mesta när jag går på morgonen, ibland orkar de inte ens följa med upp och kissa. Pappa ger dem mat, för det mesta, och går ut en sväng med dem. I fredags hade han vågat släppa båda en stund.

Ibland blir man inte klok på sina hundar, trodde jag kände dem väl, men de har reagerat helt tvärt om mot vad jag trodde. Matilda, som är en mattegris, är helt cool med att jag sticker iväg. Dorran däremot har letat efter mig och varit tvungen att kolla alla de möter på promenaden, ifall det skulle vara jag. När jag kommer hem går Matilda upp och lägger sig och Dorran lägger sig i mitt knä och är en kelgris, vilket hon inte brukar vara. Det är annars Matilda som sitter hos mig. Matilda verkar nästan lite småsur på mig, men de vänjer sig säkert. En liten fördel kan det nog vara att inte ha oändligt med tid med dem, att hoppa över promenad och träning med dem nu uteslutet.

Tidigare inlägg
RSS 2.0