Kackel i kojan

Inte kort och proppmätt längre.

En dålig bild, men Tyra vill inte stå still. Men, den som vet hur kort hon var i kroppen förut, ser att hon nu har växt på längden.

Livet knallar på. Mycket lek, långa promenader med Matilda och Dorran. Däremellan försöker jag vila, men med så mycket jag vill göra är det inte alltid så lätt att koppla av.

Dorran har varit väldigt sur på Tyra. Det var så illa att D fick spendera en dag i bur. Mest för hennes skull, tyvärr inföll hennes skendräktighet ett par dagar efter Tyra kom hem. Det blev hål i Tyras öra, bloden droppade och då hade jag fått nog. Att hela tiden passa på hundarna och vara osäker så fort Dorran och valpen närmar sig varandra, det funkar inte.

I tisdags förra veckan var jag på föreläsning med Jörgen Thynell. Han jobbar mycket med kroppskontakt, när han tränar har han hunden nära, nära i utgånsposition. Han vill att hunden vid inlärning ska vara i aktiv underkastelse, dvs social, inställsam och fjäskig. Detta åstadkommer han genom att smeka hunden på kontaktzonerna hals, bröstkorg och rumpa, samtidigt som hunden står kloss in mot hans ben.

Eftersom Dorran har svårt för kroppskontakt och hantering, var jag nyfiken på att prova. Vi gick ut, koppel på och jag höll kopplet kort så hon stod mot mig, strök henne på kontaktzonerna och sa att hon var duktig med glad röst. Sedan tränade vi lite gå fot, förstärkte med smek och röst och hunden dansade fram som en balettdansös. Hur lycklig som helst och jätteduktig. Jag hade inget godis med, utan ville att det bara var jag och Dorran.

Ja, inte vet jag vad som hände. Vi tränade i ca 10 minuter, efter det var Dorran som en annan hund. På kvällen sov hon utan bur, på morgonen fick jag lyfta upp henne i sängen och hon låg kvar och myste. När Tyra visade sig var det helt ok. Kroppskontakt är viktigt för alla sociala varelser (oxytocinet har säkert också betydelse), något som jag ha missat eftesom Dorran inte gillar det (tror hon). Med lite milt tvång, ska vi ha mycket mys i framtiden.


Dorran städar ett filmjölkspaket.

I går säkrade jag hägnet så att de kan vara ute i hela, utan att jag sitter och passar dem. Något de alla njöt av, Matilda och Tyra strosar i väg och gör cockergrejer. Att Tyra och Matilda är av samma sort står helt klart för den lilla valpen. Dorran och Tyra delar passionen för hönsskit.


Cocker stuff.

I går köpte jag ett reflexhalsband till Tyra, så jag kan se henne på kvällen i trädgården., Jag provade det i köket och plötsligt står Doran med hög viftande svans och tittar uppskattande på Tyra. Så börjar de leka! Jag blev så lycking att tårarna trillade ned för kinden. Vad var det som hände? En tillfällighet eller sa Dorran när Tyra fick halsband på:
- Jaha, är det där äckliga en liten hund, det kunde du väl ha sagt. Den kan man ju leka med!

Ja, man förstår inte allt men det är ju det som gör livet så spännade!


Tryffelnäsa                                                     Björntass

Efter en veckas (o)sömn på madrassen i vardagsrummet var det dags att introducera övervåningen. Jag satte upp grinden för trappan, borrade hål för säkerhets skull och tjongade in en decimeterlång skruv. Nu sitter den och jag har även finjusterat alla skruvar som hade lossat med tiden.


Och jag som precis hade fått ordning.

Jag satte även upp skydd så hon inte kan ta sig genom spjälorna och drutta ned i trappen. Bort med alla mattor (varför samlas det så mycket sand under dem?).

Tyra fick hjälp att komma upp och de andra fick stanna nere. Det var kul, speciellt Kiwi och Maja verkar vara trevliga typer. Dem måste vi skälla på!

Vi passade på att träna lite när vi var ”ensamma”, kontakt, få springa efter bollen när man lugnat ned sig och inkallning med pipa. Inga problem.


Det är därför det mest blir bilder när hon sover. En terrorist!

Valpkursen på Ängelholms BK gick jättebra förra veckan. Vi skulle börja med att leka med valparna och jag kom sent ner eftersom det tar ett tag för en liten att gå över vägen i koppel. De andra hade börjat utan oss. Jag lät Tyra spana lite och tog fram vår leksak utan några större förhoppningar. Men hon kunde snabbt koppla av allt nytt och leka lite. Det tycker jag var duktigt! Efter det var det inkallning, sedan gick vi in för att fika.

Småttingar får följa med in i klubbhuset, så lilla T låg i mitt knä medan vi pratade om mål med kursen och lite annat.

Ut igen, men då var Tyra för trött. Hon kunde knappt gå och ville bara till bilen. Och den visste hon precis var den var parkerad. Det var fullt med bilar på parkeringen, mörkt och duggregn och Tyra gick med bestämda steg mot vår bil (den var inte parkerad närmast, snarare tvärt om). Det råder ingen tvekan om att hon har stenkoll på var grytet (tryggheten) är.

Jag har funderat mycket på om det finns några nackdelar med att hon var ensam valp och har inte kommit på en enda (möjligen att hon är lika bred som lång:)). Hon leker hur bra som helst själv, är mycket social mot människor, leker bra med människor, är intresserad. Naturligtvis pratar hon bra hundiska, det gör alla valpar från Meitas. Hon har inga problem med att vara själv, och hur skönt är inte det att kunna lämna en valp redan från början en lite stund. Är man fler i hushållet är det inga problem, men att vara ensam och behöva trixa när man behöver göra inköp eller gå med de andra hundarna är ingen hit.

Därför vill jag tacka Marie och Tonie, världens bästa uppfödare! För det enorma jobb ni har lagt ned på att göra Tyra till en liten social hund och för det förtroendet som ni har gett mig. Det går inte en dag utan att jag är tacksam för denna gåva och tänker på att förvalta den väl.


Inte ett dugg söt!

Dorran var på sin första andjakt i helgen, mer om det senare.

Det står en cirkusvagn på min tomt, lika stor som pappas lägenhet. Det var häftigt att se Kim backa in den, med en lastbil, så ekipaget hade några meter. Kim är en kompis till Lasse som ska bo här en vecka. I kväll är det visst cirkus i Hässleholm.

Jo tack, i natt sov jag mycket bättre. När jag vaknade vid småtimmarna var bädden bredvid mig tom. Tyra, en liten lyxlirare, låg ensam i soffan i andra rummet och päste (som det heter på skånska).

Har flyttat hem. En regnig dag var det igår när jag körde till Pärup. Men det var ju ganska skönt, då kunde Marie och jag sitta inne och prata hela dagen. Och tiden gick fort, jag kom inte iväg förrän vid halv sju på kvällen.



Det är något speciellt med att köra hem med en ny flockmedlem. Tyra gnydde lite i buren som var på passagerarsätet, tuggade lite på sitt resgodis som Marie hade lämnat med, gnydde lite igen och somnade när vi var i utkanten av Höör. Precis när vi passerade Ängelholmsskylten drömde hon och skällde till i sömnen. När vi rullade in på gården vaknade hon.


En liten Tyra som sovit för lite!

Katten var en kul typ, honom kunde man skälla ståndskall på. Det var förstås mycket nytt att upptäcka, många nya dofter som passerade den utmärkta lilla näsan hon har fått. Och sen blev hon så trött att hon knappt visste vad hon hette och inte hittade hon den där sköna bädden som hon brukade vila i. Och Dorran och Matti (eller Fröken Citron och Fröken Ättika) var sura på snurrandet. Till slut fick vi till en bädd som passade, med väggar och tak gjord av soffbordet. Och där sov hon, säkert i ett par timmar...

Nej, det blev inte mycket sömn, men så är det ju när allt är nytt.

Tyra är en tuff och framåt liten tjej, inte särskilt lik Matilda som alltid är runt mina fötter. Trädgården har fått ett nytt staket, hon tar sig allt för stora turer på egen hand, det tycker jag inte om. När hon inte fick äta upp min frukost blev hon så arg att hon satt och hoppade och skällde. Och när Matilda tröttnar på henne och säger åt henne att gå och lägga sig, ligger hon och muttrar en lång stund innan hon tystnar och somnar. Några minuter.

I kväll ska vi på valpkurs, efter det kommer hon väl att sova. Hoppas!

Jag packade varsin matsäck till pappa och mig, sedan bar det iväg till Sibirien. Pappa gick på stranden och jag och hundarna gick iväg till en äng där det alltid har gått djur. Men inte nu längre, så det var vi tvungna att kolla in.


Inbjudande!


Hundarna hittade vatten.


Nöjd och glad Matilda.


Snygge-Dorran.



Jag måste lära mig kameran, hur man ställer in tid och bländare själv.

Ja, det hade jag förträngt. Vi hade gått en bit och precis när jag tänkte att det började bli dags att ta fram kameran, kom det en råget springande rätt över skogsvägen. Attans!

Nu ska jag lära mig bli en balanserad människa på yogan - det ska bli skönt!

Nu ska snart lilla Tyra flytta hem, på tisdag näst, nästa vecka. Och på onsdagkvällen börjar vi valpkurs, med Jörgen Thynells metod. Den bygger mycket på att hunden ska vara i rätt sinnesstämmnig, passv eller aktiv, beroende på vad momentet kräver. Det ska bli jättespännade, också att går kurs med en 8 veckors. Hoppas hon är vaken när vi kommer fram. Om hon har för vana att somna i bilen får jag köra in någon timme innan.

Jag börjar nu komma i ordning i köket, ett projekt som har dragit ut på tiden. Skåpluckorna är inte målade ännu, det kommer så småningom.


Så här såg det ut ett tag. Och sen så här, innan Lasse la på gipsskivor.

Den som vill se hur det ser ut nu, får komma hit och titta! Som en lite aptitretare kan jag tala om att det är nytt golv i köket och i hallen, samma sort, och att väggarna är vita både i köket och hallen. I hallen hade jag en illgrön fondvägg ett tag, den är nu borta. Just det, så har jag en ny bänkskiva vid västerväggen i köket, den går numera hela vägen och är gjord av några golvplankor. Lasse är en fiffig hantverkare. Det som inte var så fiffigt var att behandla det nya trägolvet. Svårt att få det snyggt och det skule torka i evigheter, hua. Nu är det en yta på, men i köket känns det som det snart är dags att slipa och göra om. Fast det får nog vara ett tag.

Jag ska ju ta det lugnt nu när jag är hemma, men ett litet projekt blir det varje dag. Snart är fönstren putsade och alla högarna i vardagsrummet och där uppe försvinner, sakta med säkert. Det börjar bli riktigt fint i mitt lilla hus!

Kiwi mår bra, hon badar och har en massa projekt för sig. Hon har nu fått ett eget bibliotek i voljären, vi har nämligen lite olika åsikter om vad böcker är till för. Jag tycker man ska läsa och bläddra i dem, Kiwi tycker man ska tugga sönder dem.


Va kul det är att skvätta med vatten!

På söndag ska jag hämta en kompis till henne, en gul hona, det ska bli kul att kolla vad de får för gemensamma projekt i framtiden. Jag känner att jag inte riktigt hinner med Kiwi, vi är också lite osynkade. Hon går nämligen och lägger sig vid 20.30-tiden, precis när jag brukar komma upp på övervåningen och är klar med hundpromenader och middagen. Det är ofta vi missar varandra på vardagarna, och på helgerna har man så mycket annat.

Hundarna mår bra, Dorran hade en konstig grej i ena örat, en illröd ärta såg det ut som. Det var bara en vårta, som Carin, vad jag gillar henne min nya veterinär, tog bort snabbt och enkelt med lokalbedövning på golvet i undersökningsrummet. Dorran gillar Carin, men är livrädd för att komma till veterinären. Det var roligt att se hennes ambivalens när vi satt och väntade på vår tur. Livrädd i ena stunden så hon skakade, hon såg en glimt av Carin och blev överlyckling, men visst ja, hon är ju sån där hemsk veterinär. Ja, ni fattar.

Jag skriver ni, men jag vet ju att det bara är jag som är intresserad av min blogg, vem bryr sig. Bry sig, förresten, är något man inte ska hålla på med i dag, det är ute. Prata med en vän, javisst, jag kan ju lyssna på ena örat och sms:a och kolla FB samtidigt. Sån vill jag inte vara!

Så jag sitter här, och bryr mig, men som sagt, vem bryr sig!