Nya hönor!
Detta är Emilia (efter pappa Emil) till vänster och Carl Bildt till höger (hon har ingen
direkt personlig utstrålning). De flyttade hit för någon månad sedan.
De kan nu käka tillsammans, de går riktigt bra. Emilia är lägst i rang, hon är yngst, så hon får sig en tillrättavisning emellanåt.
Emilia var förresten borta i ett dygn. Det var när hon var ganska nyinflyttad. När jag kom hem från jobbet stod grinden på vid gavel och alla utom Emilia var inne och satt på pinne. Jag letade som en galning med ficklampa, men inte det lättaste att hitta en svart höna i mörkret. Dagen efter när jag kommit hem ringde det på dörren. Det var grannen som undrade om jag saknade en höna. Hon var på deras altan, hade precis börjat kolla på kvällstv när jag kom och hämtade hem henne. Usch, inget kul att inte veta vad som hänt, men den här gången slutade det lyckligt.
Avslutning jaktkursen
I dag var det vår sista gång på jaktkursen, vi missar tyvärr nästa vecka pga jakt. Vi tränade markeringar, bara enkelmarkeringar men med stigande stress då vi först jobbade en och en, sedan två och två och till sist fyra åt gången.
Jag och Dorran tränade i går på promenaden, stoppsignal och så var jag petig med avlämningarna, sitta på rätt ställe, inget tuggande och titta på mig innan jag tog dummien. Fungerade riktigt bra, speciellt efter hon fått hämta några.
Dorran knallade två gånger, första gången blev jag lite överraskad men lyckades kalla in henne. Andra gången var jag beredd, sprang efter och talade om vad jag tyckte. Dorran gick från klarhet till klarhet under dagens kurs.
Det var en kul övning, Dorran är duktig på att ta den dummien som jag riktar in henne på, så det hade vi nytta av. Avlämningarna blev bättre och bättre och till och med transporterna fungerade i den sista trampejakten vi hade. Med koppel, men i alla fall. Hon höll positionen och sög i sig mitt beröm.
När vi kom hem var det så fint väder att vi gick ned på heden. Matilda fick en liten djävul i sig och började jaga kanin i varenda en- och vresbuske hon kunde hitta. Jag lät henne hållas, att gå in i taggiga buskar är inte alltid så populärt. På senaste jakten vi var på i söndags hade vi "busjagat" i björnbärssnår, det hade tydligen lämnat efter sig mersmak. Även Dorran hakade på där hon kunde tränga sig in, men mest sekunderade hon, sprang runt och kollade om det kom någon liten kanin. Två kaniner fick de fart på och solen sken! Nöjda och trötta gick vi sedan hemåt och vilade.
Jag och Dorran tränade i går på promenaden, stoppsignal och så var jag petig med avlämningarna, sitta på rätt ställe, inget tuggande och titta på mig innan jag tog dummien. Fungerade riktigt bra, speciellt efter hon fått hämta några.
Dorran knallade två gånger, första gången blev jag lite överraskad men lyckades kalla in henne. Andra gången var jag beredd, sprang efter och talade om vad jag tyckte. Dorran gick från klarhet till klarhet under dagens kurs.
Det var en kul övning, Dorran är duktig på att ta den dummien som jag riktar in henne på, så det hade vi nytta av. Avlämningarna blev bättre och bättre och till och med transporterna fungerade i den sista trampejakten vi hade. Med koppel, men i alla fall. Hon höll positionen och sög i sig mitt beröm.
När vi kom hem var det så fint väder att vi gick ned på heden. Matilda fick en liten djävul i sig och började jaga kanin i varenda en- och vresbuske hon kunde hitta. Jag lät henne hållas, att gå in i taggiga buskar är inte alltid så populärt. På senaste jakten vi var på i söndags hade vi "busjagat" i björnbärssnår, det hade tydligen lämnat efter sig mersmak. Även Dorran hakade på där hon kunde tränga sig in, men mest sekunderade hon, sprang runt och kollade om det kom någon liten kanin. Två kaniner fick de fart på och solen sken! Nöjda och trötta gick vi sedan hemåt och vilade.
