Äntligen!
fick jag njuta av att jaga! En härlig dag med trevliga skyttar, goa hundförarvänner och duktiga hundar som gjorde det de skulle.
På rapphönsjakten förra veckan, som brukar vara en av årets höjdpunkter, var hundarna usla. Matilda bara rusade rakt fram, lyssnade inte på mina signaler. Dorran släppte jag två gånger och hon stack lika många gånger. Inge kul alls, jag kunde för första gången inte njuta av att jaga med mina hundar.
Men så var det inte i måndags. Jag var tvungen att åka till jobbet och fixa ett par grejer först, var där tjugo i sju och satt i bilen tre timmar senare. Det regnade, men där vi skulle jaga spelar det inte någon roll, det är nära till allt och vi håller inte på så länge. Jag missade första såten på änder, de hade klarat sig utan mig. Fina, höga välportionerade änder hade Dan, Tonie och Marie presenterat för skyttarna.
Andra såten var nere vid sjön, jag tog Dorran och lät henne röja runt i det flera meter höga sjögräset. Det enda djur vi såg var ett rådjur, några få fåglar flög i väg. Fabian gjorde illa tassen och var halt, vila i bilen resten av dagen för hans del.
Tredje såten var i skogen, där såg vi bara räv som tyvärr var utom skotthåll.
Lunch och lite vila i värmen, sedan var det dags igen. Då var det Matildas tur, hon var i bilen på förmiddagen. Vi fick ta kanten på ett sjögräsområde, min skytt fick en kanin som Matilda apporterade. Även här sprang en räv igenom nätet av skyttar. I nästa såt vid papegojorrna fick jag in Matilda i björnbärsriset, det är inte alltid det går. Vi fick ganska snart börja leta efter en påskjuten kanin som tyvärr sprang ner i gryt.
Sedan delade vi upp oss i två grupper, tog varsin kulle med tryggt avstånd mellan. Matilda gick jättefint. Full fart med god kontakt, kaniner är definitivt hennes grej. Det var också bra att bara låta dem gå halva dagen var, då hann ingen av dem bli uttröttad.
Det blev inte så mycket skjutet, ungefär tio änder och lika många kaniner, ingen fasan. Men ändå en härlig dag. Regnet slutade efter andra såten och det var riktigt hyfsat väder, till och med i varmaste laget.
Jaktkurs med Dorran
I går morse var jag och Dorran på jaktkurs med Björn igen. Jag var besviken på mig själv för att jag inte hade tränat mer, men det har varit så mycket på sistone. Dorran hade ändå gjort framsteg, att sitta still vid min sida är inte längre det värsta hon vet. Hon kan sitta riktigt länge.
Vi tränade närsök och stoppsignal. Sedan gick Björn in och städade, som han sa, varje ekipage. Dvs individuell finsputsning. Vi tränade avlämningar i koppel. Jag fick lära mig att styra in henne i rätt position med hjälp av kopplet. Det visade sig att hon vill sitta ner vid min sida, då får hon göra det. Nu släpper hon inte dummien utan man kan hjälpa henne tillrätta. Om jag sedan pratar med henne så bjuder hon på apporten.
På rapphönsjakten förra veckan, som brukar vara en av årets höjdpunkter, var hundarna usla. Matilda bara rusade rakt fram, lyssnade inte på mina signaler. Dorran släppte jag två gånger och hon stack lika många gånger. Inge kul alls, jag kunde för första gången inte njuta av att jaga med mina hundar.
Men så var det inte i måndags. Jag var tvungen att åka till jobbet och fixa ett par grejer först, var där tjugo i sju och satt i bilen tre timmar senare. Det regnade, men där vi skulle jaga spelar det inte någon roll, det är nära till allt och vi håller inte på så länge. Jag missade första såten på änder, de hade klarat sig utan mig. Fina, höga välportionerade änder hade Dan, Tonie och Marie presenterat för skyttarna.
Andra såten var nere vid sjön, jag tog Dorran och lät henne röja runt i det flera meter höga sjögräset. Det enda djur vi såg var ett rådjur, några få fåglar flög i väg. Fabian gjorde illa tassen och var halt, vila i bilen resten av dagen för hans del.
Tredje såten var i skogen, där såg vi bara räv som tyvärr var utom skotthåll.
Lunch och lite vila i värmen, sedan var det dags igen. Då var det Matildas tur, hon var i bilen på förmiddagen. Vi fick ta kanten på ett sjögräsområde, min skytt fick en kanin som Matilda apporterade. Även här sprang en räv igenom nätet av skyttar. I nästa såt vid papegojorrna fick jag in Matilda i björnbärsriset, det är inte alltid det går. Vi fick ganska snart börja leta efter en påskjuten kanin som tyvärr sprang ner i gryt.
Sedan delade vi upp oss i två grupper, tog varsin kulle med tryggt avstånd mellan. Matilda gick jättefint. Full fart med god kontakt, kaniner är definitivt hennes grej. Det var också bra att bara låta dem gå halva dagen var, då hann ingen av dem bli uttröttad.
Det blev inte så mycket skjutet, ungefär tio änder och lika många kaniner, ingen fasan. Men ändå en härlig dag. Regnet slutade efter andra såten och det var riktigt hyfsat väder, till och med i varmaste laget.
Jaktkurs med Dorran
I går morse var jag och Dorran på jaktkurs med Björn igen. Jag var besviken på mig själv för att jag inte hade tränat mer, men det har varit så mycket på sistone. Dorran hade ändå gjort framsteg, att sitta still vid min sida är inte längre det värsta hon vet. Hon kan sitta riktigt länge.
Vi tränade närsök och stoppsignal. Sedan gick Björn in och städade, som han sa, varje ekipage. Dvs individuell finsputsning. Vi tränade avlämningar i koppel. Jag fick lära mig att styra in henne i rätt position med hjälp av kopplet. Det visade sig att hon vill sitta ner vid min sida, då får hon göra det. Nu släpper hon inte dummien utan man kan hjälpa henne tillrätta. Om jag sedan pratar med henne så bjuder hon på apporten.
