Tävlingslydnad med Matilda
Jag och Matilda åkte till Petra i Påarp och började kurs i tävlingslydnad. Vi var åtta ekipage och Petra hade tre hjälpisar, så det var effektiv träning.
Vi började med att se ett klass 1 program med en ung korthårig colliehane med scenskräck. Han klarade sig bra, den andra arbetande collien jag har träffat, den första var också en mycket trevlig hund. Kul att se de nya relgerna i praktiken, det var ju några år sedan jag och Pepsi var ute och tävlade.
Vi började med att träna utgångsposition, Matilda vill gärna se mig framifrån, så hon hoppar ut åt sidan direkt, men det börjar ta sig. Lite jobbigt tycker jag att vara så jäkla petig med positionen, men det är ju ett måste i lydnad, liksom själva grejen. Vi bestämde att hennes framtassar ska vara vid min mellanfot och att det max får vara en tassbredd mellan henne och mig. Ovant att träna med en sån liten hund, Pepsis huvud var i lagom position för min arm när den hängde rakt ned. Matilda får jag böja mig ner till, det blir lätt att jag står och hänger över henne och det ska man undvika.
Nästa station fick vi torrgå, rakt fram, höger och vänster om marsch och halt och helt om halt och marsch. Petra hade ett jättebra sätt att gå på, tror att jag fick kläm på det.
En snabb kopp kaffe och sedan var det dags för apportering. Matildas ögon lyste upp när hon fick apportera, även om det bara var en träapport. Det gick bättre än jag trodde.
Nästa station var vänstersvängar, det är de svåraste. Jag och Matilda är ju inte färdiga med vår utgångsposition ännu så vi åkte hem. Vi höll på i 1,5 timme, helt perfekt. Jag var hemma vid halv åtta igen. Jag gillar inte att träna lydnad när det är mörkt och det blir en massa skuggor av strålkastarna, men det är inget att göra åt den saken. Den mesta träningen ska vi göra hemma och jag åker nog dit nån gång en helg och tränar i dagsljus. Kul med nya ställen och att träffa nytt folk, det var en skön stämmning hos Petras Hundråd.
Lydnad är tradigt i början, hoppas jag orkar traggla positioner och linförighet. När det är gjort och man kommer till klass 3 och elit tror jag det blir mycket roligare. Då gör hunden moment mer självständig ifrån föraren. Fast platsliggningen i klass 1 är alltid en mardröm, vad som helst kan hända med otränade hundar som inte är färdiga för att tävla.
Vi började med att se ett klass 1 program med en ung korthårig colliehane med scenskräck. Han klarade sig bra, den andra arbetande collien jag har träffat, den första var också en mycket trevlig hund. Kul att se de nya relgerna i praktiken, det var ju några år sedan jag och Pepsi var ute och tävlade.
Vi började med att träna utgångsposition, Matilda vill gärna se mig framifrån, så hon hoppar ut åt sidan direkt, men det börjar ta sig. Lite jobbigt tycker jag att vara så jäkla petig med positionen, men det är ju ett måste i lydnad, liksom själva grejen. Vi bestämde att hennes framtassar ska vara vid min mellanfot och att det max får vara en tassbredd mellan henne och mig. Ovant att träna med en sån liten hund, Pepsis huvud var i lagom position för min arm när den hängde rakt ned. Matilda får jag böja mig ner till, det blir lätt att jag står och hänger över henne och det ska man undvika.
Nästa station fick vi torrgå, rakt fram, höger och vänster om marsch och halt och helt om halt och marsch. Petra hade ett jättebra sätt att gå på, tror att jag fick kläm på det.
En snabb kopp kaffe och sedan var det dags för apportering. Matildas ögon lyste upp när hon fick apportera, även om det bara var en träapport. Det gick bättre än jag trodde.
Nästa station var vänstersvängar, det är de svåraste. Jag och Matilda är ju inte färdiga med vår utgångsposition ännu så vi åkte hem. Vi höll på i 1,5 timme, helt perfekt. Jag var hemma vid halv åtta igen. Jag gillar inte att träna lydnad när det är mörkt och det blir en massa skuggor av strålkastarna, men det är inget att göra åt den saken. Den mesta träningen ska vi göra hemma och jag åker nog dit nån gång en helg och tränar i dagsljus. Kul med nya ställen och att träffa nytt folk, det var en skön stämmning hos Petras Hundråd.
Lydnad är tradigt i början, hoppas jag orkar traggla positioner och linförighet. När det är gjort och man kommer till klass 3 och elit tror jag det blir mycket roligare. Då gör hunden moment mer självständig ifrån föraren. Fast platsliggningen i klass 1 är alltid en mardröm, vad som helst kan hända med otränade hundar som inte är färdiga för att tävla.
Jaktkurs med Dorran
Jag och Dorran började jaktkurs för Björn Weberg i dag. Han kommer att koncentrera sig på samarbetet mellan hund - förare, att hunden alltid ska ha totalt fokus på mig, ordning och reda. Precis vad vi behöver. Apportera kan hon, jag är däremot usel på transporter och att visa var jag vill ha henne.
Så det fick jag till hemläxa, att fundera på var jag vill att hon ska vara i olika situationer, när hon ska lämna av, när jag skickar henne osv.
Mycket drillande med transporter, fullt fokus på mig hela tiden. Mycket fifflande med koppel och godis och dummy. Tänk att det ska vara så svårt att lägga ut ett linjetag med sin hund, jag är fortfarande förvånad över att jag inte trillade omkull.
Mer hemläxa: träna inkallning, transporter, och avlämningar (för sig). Och så har vi Dorrans lilla akilleshäl - sitta och stanna kvar. Jag har löst livförsäkring i fyra olika bolag, "sitt", "stanna" och på det två olika handtecken! Det är aja, baja. Så det ska vi valpträna. Det är bra, bäbisen fyller ju bara fyra snart!
Jo, på slutet var Dorran så trött att hon kunde sitta still bredvid mig när Björn hade genomgång, så det här ska nog gå bra.
Så det fick jag till hemläxa, att fundera på var jag vill att hon ska vara i olika situationer, när hon ska lämna av, när jag skickar henne osv.
Mycket drillande med transporter, fullt fokus på mig hela tiden. Mycket fifflande med koppel och godis och dummy. Tänk att det ska vara så svårt att lägga ut ett linjetag med sin hund, jag är fortfarande förvånad över att jag inte trillade omkull.
Mer hemläxa: träna inkallning, transporter, och avlämningar (för sig). Och så har vi Dorrans lilla akilleshäl - sitta och stanna kvar. Jag har löst livförsäkring i fyra olika bolag, "sitt", "stanna" och på det två olika handtecken! Det är aja, baja. Så det ska vi valpträna. Det är bra, bäbisen fyller ju bara fyra snart!
Jo, på slutet var Dorran så trött att hon kunde sitta still bredvid mig när Björn hade genomgång, så det här ska nog gå bra.
Jaktpremiär
i snålblåst och hällregn! Det var faktiskt första gången vi jagade i skitväder. Men det gick det också. Harjakt utanför Malmö. Vi har gått på hare en gång förut så det är nytt för oss. Tänkte att i detta väder är det inga harar ute, men de har ju inte gryt att gå ned i som kaninerna har.
Väl ute i första såten visade det sig vara väldigt gott om hare, vi såg även en räv (eller möjligeh två, den/de var tyvärr utom skotthåll). När man ser vilt och det smäller lite runt omkring en glömmer man blåsten och regnet som börjar ta sig nedför kragen bak i nacken...Min skytt sköt en hare som Dorran apporterade. Först sprang hon förbi men sedan vände hon och tog upp den, hennes första hare. Matildla fick röja runt i lite snår och stötte flera fasaner. De träade genast, för dåligt väder att vara ute och flyga i, så inga skottchanser på dem.
Andra såten hände det inte så mycket, ryggen mot blåsten och intagande av ett vegetativt tillstånd, jag är inte här och det är inte kallt och blött.
Det blev ett eftersök på en hare, både Matilda och Dorran jobbade som bara den, tyvärr fick vi inte fatt i den. Två harar stöttes under eftersöket, Dorran var stadig. Både Dorran och Matilda var väldigt lyhörda och duktiga. Första jakten kan bli lite hoppsan hejsan men vädret dämpade dem antagligen lite. Det gick att släppa Dorran på hopp och lek mellan såtarna utan att hon förvandlades till en greyhound, hon snirklade ca 5 meter runt mig, kom direkt när jag sa till. Jag är mycket nöjd, sådan kontakt går inte att köpa för pengar!
Efter lunch beslutade vi oss för att bryta, blåsten skulle tillta och det var ganska skönt att köra hem. Fast en såt till hade varit kul, vi körde ändå över 20 mil, som vanligt.
Är det någon som har tips på några bra handskar som man kan ha när det regnar. Jag har bara i fleece och ett par jättegamla gore-tex handskar som är jättetjocka och osmidiga.
Väl ute i första såten visade det sig vara väldigt gott om hare, vi såg även en räv (eller möjligeh två, den/de var tyvärr utom skotthåll). När man ser vilt och det smäller lite runt omkring en glömmer man blåsten och regnet som börjar ta sig nedför kragen bak i nacken...Min skytt sköt en hare som Dorran apporterade. Först sprang hon förbi men sedan vände hon och tog upp den, hennes första hare. Matildla fick röja runt i lite snår och stötte flera fasaner. De träade genast, för dåligt väder att vara ute och flyga i, så inga skottchanser på dem.
Andra såten hände det inte så mycket, ryggen mot blåsten och intagande av ett vegetativt tillstånd, jag är inte här och det är inte kallt och blött.
Det blev ett eftersök på en hare, både Matilda och Dorran jobbade som bara den, tyvärr fick vi inte fatt i den. Två harar stöttes under eftersöket, Dorran var stadig. Både Dorran och Matilda var väldigt lyhörda och duktiga. Första jakten kan bli lite hoppsan hejsan men vädret dämpade dem antagligen lite. Det gick att släppa Dorran på hopp och lek mellan såtarna utan att hon förvandlades till en greyhound, hon snirklade ca 5 meter runt mig, kom direkt när jag sa till. Jag är mycket nöjd, sådan kontakt går inte att köpa för pengar!
Efter lunch beslutade vi oss för att bryta, blåsten skulle tillta och det var ganska skönt att köra hem. Fast en såt till hade varit kul, vi körde ändå över 20 mil, som vanligt.
Är det någon som har tips på några bra handskar som man kan ha när det regnar. Jag har bara i fleece och ett par jättegamla gore-tex handskar som är jättetjocka och osmidiga.
