FM 2009
Ja, så var det äntligen dags. Trots alla minituösa förberedelser så höll det hela på att aldrig få någon början. Allt var klart, husvagnen var lastad på draget, allt packa, det var bara att vrida om nyckeln och köra - trodde jag. Nej då, pappas lilla Volvo V40 bestämde sig för att här ska jag stanna, parkeringsbromsen hade fastnat och där stod jag och gjorde hål i gruset med framhjulen. Vi kom iväg till slut, tack vare Christian som kollade och smorde och bankade så den säkert hade lossnat.
Resten av resan gick bra, vi kom fram i tid, utan att ha hunnit handla, och ställde oss på plats.
Natten var si så där, vaknade ett par gånger. Samling klockan 7, tidigt, men jag hade räknat ut att vi kunde gå ner och äta frukost efter informationen och t o m slappa lite.
Framåt tidig lunch blev det vår tur, startnummer 125 hade vi. Första stationen var ett linjetag. Det började med en förflyttning med hunden lös samtidigt som det sköts ett skott. Linjetaget låg i lite högre gräs, ca 30 meter fram. Det såg ut att börja bra, men det varade inte läge. Dorran vek av och sedan var det mest spring. Det såg ut som någon satt och hade picknick till vänster om oss, det var vi tvungna att undersöka. Nära kom hon flera gånger, men vek av bara ett par meter innan. Eftersom vår närsökssignal inte sitter till 100 procent, så höll jag den inne. När hon väl hittade den droppade hon den först halvvägs, det var en kanin, sedan ett par meter framför mig. Det tyckte domaren var 0 poäng, så där tog vår tävling snabbt slut.
Nästa station var två enkelmarkeringar över en rejäl mur. Jag hade bestämt att jag inte tävlade längre, nu var det bara träning. Så när Dorran for som en hopphäst i de högre klasserna över muren ropade jag glatt "Oj, vad du kan hoppa!" Sedan glömde jag bort att det var en markering till och höll på att gå därifrån. Då sa domaren att vi skulle avsluta vårt jobb. Och flög det gjorde hon en gång till under mina glada hejarrop.
Domaren var lite småsur och sa att jag kunde väl ha hållit truten, det var inte många som hade gjort så snyggt arbete på den stationen, jag förklarade att vi hade nollat första stationen. Vi fick 19 poäng (av 20).
Den tredje stationen var två enkelmarkeringar på vatten. Dorran spikade bägge, nummer två var ett dolt kast men hon tog det på ljudet. Däremot la hon ner dummisen bägge gångerna vid strandkanten, ruskade sig plockade upp och kom in till mig. Det tyckte domaren var värt 6 poäng.
Framåt dagen blev det lite varmare, allt drog ut på tiden så station 4 och 5 gick rätt sent på eftermiddagen. Station 4 var en markering med vilt, lite halvbökig terräng, stor risk att de missade att markera då det var mycket grenar som hängde ned. Efter detta följde ett linjetag, också detta med vilt. Tveksamt om vi hade klarat denna stationen. Station 5 var ett linjetag rakt upp för en rejäl backe och sedan låg den ett par meter in uppe på platten. Tror inte att jag hade fått ut Dorran så långt, hade tänkt att testa senare men det blev aldrig av.
Jag nådde inte mitt mål, att få göra alla 5 stationerna men jag är ändå nöjd med Dorrans prestation.
Resten av resan gick bra, vi kom fram i tid, utan att ha hunnit handla, och ställde oss på plats.
Natten var si så där, vaknade ett par gånger. Samling klockan 7, tidigt, men jag hade räknat ut att vi kunde gå ner och äta frukost efter informationen och t o m slappa lite.
Framåt tidig lunch blev det vår tur, startnummer 125 hade vi. Första stationen var ett linjetag. Det började med en förflyttning med hunden lös samtidigt som det sköts ett skott. Linjetaget låg i lite högre gräs, ca 30 meter fram. Det såg ut att börja bra, men det varade inte läge. Dorran vek av och sedan var det mest spring. Det såg ut som någon satt och hade picknick till vänster om oss, det var vi tvungna att undersöka. Nära kom hon flera gånger, men vek av bara ett par meter innan. Eftersom vår närsökssignal inte sitter till 100 procent, så höll jag den inne. När hon väl hittade den droppade hon den först halvvägs, det var en kanin, sedan ett par meter framför mig. Det tyckte domaren var 0 poäng, så där tog vår tävling snabbt slut.
Nästa station var två enkelmarkeringar över en rejäl mur. Jag hade bestämt att jag inte tävlade längre, nu var det bara träning. Så när Dorran for som en hopphäst i de högre klasserna över muren ropade jag glatt "Oj, vad du kan hoppa!" Sedan glömde jag bort att det var en markering till och höll på att gå därifrån. Då sa domaren att vi skulle avsluta vårt jobb. Och flög det gjorde hon en gång till under mina glada hejarrop.
Domaren var lite småsur och sa att jag kunde väl ha hållit truten, det var inte många som hade gjort så snyggt arbete på den stationen, jag förklarade att vi hade nollat första stationen. Vi fick 19 poäng (av 20).
Den tredje stationen var två enkelmarkeringar på vatten. Dorran spikade bägge, nummer två var ett dolt kast men hon tog det på ljudet. Däremot la hon ner dummisen bägge gångerna vid strandkanten, ruskade sig plockade upp och kom in till mig. Det tyckte domaren var värt 6 poäng.
Framåt dagen blev det lite varmare, allt drog ut på tiden så station 4 och 5 gick rätt sent på eftermiddagen. Station 4 var en markering med vilt, lite halvbökig terräng, stor risk att de missade att markera då det var mycket grenar som hängde ned. Efter detta följde ett linjetag, också detta med vilt. Tveksamt om vi hade klarat denna stationen. Station 5 var ett linjetag rakt upp för en rejäl backe och sedan låg den ett par meter in uppe på platten. Tror inte att jag hade fått ut Dorran så långt, hade tänkt att testa senare men det blev aldrig av.
Jag nådde inte mitt mål, att få göra alla 5 stationerna men jag är ändå nöjd med Dorrans prestation.
Genrep inför FM
I dag ordnade Bea och Marcus ett mini-fm till mig och Linn. Vi utgick från ett traktorspår i skogen. På ena sidan låg ett närsök, 180 grader på andra sidan låg ett större sök. Först tog vi två (mycket väl gömda) minidummisar på närsöket, två kanindummisar på det stora söket. Det hela upprepades en gång.
Jättesvårt! Först begränsade man hunden på närsöket, sa ”Nej” när den gick utanför rutan och sedan skulle hunden bara vända om och göra ett stort sök. Det krävdes många skick och lite pausande innan vi fick in våra dummisar, vi hoppade över en på det stora söket. Dorran har riktigt dålig kondis, mitt fel.
Sedan var det en markering med vilt rakt fram i traktorspåret, tätt följt av ett linjetag. Trut var inget vidare, men anden som var på linjetaget gick bättre. Och inte skulle vi göra det lätt för hundarna – Marcus kastade apporten bakom sig.
En liten förflyttnig till det stället där markeringen landade. Därifrån vände vi oss åt andra hållet och det var en dubbelmarkering med skott. Där skulle det vara vilt men till Dorran bytte vi till kanindummisar. Jag fick med mig truten hem istället för att bråka om den på "provet".
Summering: Det gick bättre än jag trodde att hålla henne inom det lilla närsöket. Kom på att jag brukar säga ”Aa, inte där” under koppeltvånget på våra promenader när de går för långt ut i terrängen. Det funkade jättebra. Dorran går lätt att styra så länge man inte blir arg på henne, då låser hon sig helt. Lite knepigt när man inte vill att hon ska springa efter vilt. Vrålar jag ”Nej” och sen ”Kom” är det ingen hemma. Säger jag glatt ”Dorran kom” så kommer hon direkt.
Närsökssignalen sitter inte, inte konstigt, det har vi tränat för lite på. Jag är ändå nöjd med henne, hon gjorde vad jag kunde begära av henne. Vi har mycket kvar att träna på.
Men nu vilar vi oss i form fram till på lördag, så får vi se hur det går och sedan tar vi nya tag. Vem vet – kanske behöver även jag lite konditionsträning, men det får bli nästa vecka.
Jättesvårt! Först begränsade man hunden på närsöket, sa ”Nej” när den gick utanför rutan och sedan skulle hunden bara vända om och göra ett stort sök. Det krävdes många skick och lite pausande innan vi fick in våra dummisar, vi hoppade över en på det stora söket. Dorran har riktigt dålig kondis, mitt fel.
Sedan var det en markering med vilt rakt fram i traktorspåret, tätt följt av ett linjetag. Trut var inget vidare, men anden som var på linjetaget gick bättre. Och inte skulle vi göra det lätt för hundarna – Marcus kastade apporten bakom sig.
En liten förflyttnig till det stället där markeringen landade. Därifrån vände vi oss åt andra hållet och det var en dubbelmarkering med skott. Där skulle det vara vilt men till Dorran bytte vi till kanindummisar. Jag fick med mig truten hem istället för att bråka om den på "provet".
Summering: Det gick bättre än jag trodde att hålla henne inom det lilla närsöket. Kom på att jag brukar säga ”Aa, inte där” under koppeltvånget på våra promenader när de går för långt ut i terrängen. Det funkade jättebra. Dorran går lätt att styra så länge man inte blir arg på henne, då låser hon sig helt. Lite knepigt när man inte vill att hon ska springa efter vilt. Vrålar jag ”Nej” och sen ”Kom” är det ingen hemma. Säger jag glatt ”Dorran kom” så kommer hon direkt.
Närsökssignalen sitter inte, inte konstigt, det har vi tränat för lite på. Jag är ändå nöjd med henne, hon gjorde vad jag kunde begära av henne. Vi har mycket kvar att träna på.
Men nu vilar vi oss i form fram till på lördag, så får vi se hur det går och sedan tar vi nya tag. Vem vet – kanske behöver även jag lite konditionsträning, men det får bli nästa vecka.
Oliver måndag förmiddag
Nu är han helt hemmastadd, det tog inte så lång tid. Efter en hel morgon med bus vilar han med sin favoritdummy som huvudkudde. Tack Linn!
