Lycklig i hela kroppen!

Blir man efter en dags umgänge med goda vänner, god mat, goa hundar och så lite jakt på det. Årets första jakt satte igång lyckopillret i kroppen, även om det inte var någon tung viltväska vi hade med oss hem.

Kul var det också att träffa lilla T igen, hon har snart varit en vecka hos Marie. Tyra verkade tycka det var helt ok att ha två mattar, lite jobbigt bara att veta vem man ska vara hos. Hon försökte så gott hon kunde att vara oss båda till lags genom att än gå fot med mig för att sedan gå lite med Marie. Tyra verkade vara tillfreds med att hon är en jakthund, insikten har gjort henne fokuserad och lugnare, tycker jag.

Jag har alltid drömt om att revolutionera jaktfotograferingen, nu tror jag att jag har lyckats:


Dan bjöd på en helt underbar gratäng med fläskfilé.


Extra champinjonsås.


Härlig sallad.


Dressing till.

Inga vapen, döda djur eller oljerockar. En revolution! Nu väntar jag bara på att anbuden ska hagla in (ha, ha).


Tyra visar en helt ny sida!

Fredagsträning med Bea. Vi satte oss ner och funderade på vad vi skulle göra. Bea frågade var koppelarresten kom ifrån. Jag berättade att det var för att undvika att hon drar iväg på harar och kaniner. Vi funderade lite kring detta och jag sa:
- Ärlig talat, inkallningen är inte ovillkorlig, det kunde vara bättre.
Bea planerade upplägget på några sekunder, inkallning i koppel, hon skulle rulla bollar och annat kul och när Tyra var som mest på kallade jag in. Vi tog en promenad i brunnsparken. Bea sa att hon skulle få godis när hon kom nära mig, även om jag hade korrigerat, det kändes lite ovant i början. Att vara hos mig är alltid lönade, det var tanken.

Tyra var inte lika på som hon brukar vara när vi ska gå ut hemma, men det fanns en hel del som rörde sig i den lilla skallen. Efter en vältajmad lätt korrigering (nu satte alla klickerfrälsta morgonkaffet i halsen)* kom steg ett i Tyras lugna ned sig humör.

Vi fortsatte med täta inkallningar, ingen tid fick Tyra på sig att tänka, vi krävde omedelbar respons. Efter en liten bit tyckte Tyra att det var bäst att gå BAKOM mig! Ursäkta att jag höjer rösten, men det har aldrig hänt förut och varken jag eller Bea trodde att vi skulle få uppleva det. Inte stukad eller rädd, bara lugn och uppmärksam. Som CM skulle ha sagt, en balanserad och lugn hund. Där satt steg två i Tyras nya liv.

Nu är frågan, går det att återskapa? Jag ska genast ut och prova.




* Jag tror att ett oönskat beteende måste få en konsekvens. Detta gäller i vardsgslydnaden och har med säkerhet att göra. Att bara belöna en hund när den inte jagar kaniner och vända ryggen till när den jagar, funkar inte. Framför allt om hunden redan har kickat igång på en härlig kaninjakt. Däremot är jag helt mot korrigeringar när det gäller cirkuskonster, exempelvis lydnadsträning. Där skulle jag aldrig korrigera min hund, på sin höjd säga nehej du ,det får du göra bättre med en snäll röst. Men en hund som är på promenad och inte kommer på inkallning, det måste bli en konsekvens.

Senaste nytt

Mango gjorde sig hemtam på ett par veckor. Hon/han är en riktig pajas och spexar som sjutton emellanåt. Trevlig liten fågel.

Pappa och jag åkte till Kristianstad och skaffade Mango en kompis som heter Papaya. Efter att Papaya hade gjort sig hemastadd här släppte jag ut dem tillsammans. Tycke uppstd genast, så till den milda grad att de inte ville in i buren igen i första taget. Drygt fyra timmar satt jag och väntade på att de skulle bli hungriga och flyga in för att äta. Men det var värt väntan, de satte sig bredvid varandra och turades om att sticka fram nacken till den andra och be om putsning. Sedan sov de sött, tätt intill.

För ett par veckor sedan köpte jag en ny bil, en Volvo V70, turbo (nä, inte ny, men lite bättre än den gamla). Jättekul, 193 hästar, går som tusan. Jag var lite orolig för bensinförbrukningen, men nu när jag mätt hamnar den på lite drygt 0,9 vilket är helt ok tycker jag. Härligt att kunna trycka till på femman och köra om. Det var en femårsplan med Forden.

I fredags var jag på föreläsning om belöningsträning med Mona Kjernholm. Innan träffades jag och Marie för lite vattenträning, vi var på Hörby BK. Tyra apporterade rapphöna, kricka och and, först på land. Sedan vattenapporterade hon krickan, mycket bra gjort. Första gången hon hade något i munnen när hon simmade.

Marie bestämde sig för att utmana Dorrit med en svår apport. Marie kastade en kricka från en bro i forsande vatten, och sa att Dorrit var tvungen att få hem den annars var jag skyldig 300 kr. Jag tyckte att det var en ovanligt dyr "kråka" men ställde förstås upp. Dorrit gick i på anvisat stället, flyttade sig nedströms och jobbade sig snabbt upp mot den "flyende" krickan. Sedan tog hon bron tillbaka, men det var helt ok. Hon är inte bara vacker min lilla D, hon är smart också. Eller som min veterinär sa när Dorrit hade fattat ett klokt beslut:
- Hon är väl ingen blondin heller!

Det är rena triangeldramat i hundflocken. Matilda kom i i höglöp i fredags. Vanligtvis ställer Dorrit gärna upp, men inte denna gången. Matilda är frustredad och ligger och kvider, Dorrit ligger i sängen och pussar på Tyra. Tyra fattar inget.

Tyra fattar inte heller vitsen med de nya koppelpromenaderna som hon får sedan i fredags. Inget löst på en månad, jag måste få bukt med att hon sticker i från mig och har kul på egen hand (kanin och hare, ibland bara löpor). Istället tränar vi hjärnan hemma innanför staket. Vi får väl ta och köra till klubben några gånger också för lite omväxling.

Tyra söt?!









Tyra och Selma leker. Efter en tag blir de tröttare och tröttare, då kommer hela garnityret fram, på Tyra alltså (ovan).



Filippa vispar grädde till våra mjukglasstrutar. Molly, Tyra, Dorrit, Matilda och Selma tittar andlöst på.

Vargarna äter!

Ibland, när jag har en lyckad jaktdag på jobbet, tar jag hem kycklingskrov till mina tre vargar. Jag älskar att sitta och titta på dem när de äter rå föda. Dorran brukar lägga sig en liten bit ifrån de andra, sluta ögonen och njuta. Matilda och Tyra vill stå nära varandra, Tyra med lite lätt panik i blicken, tänk om jag förlorar mitt byte!







(Dålig kvalité på bilderna, de är tagna med min lilla kamera. Den verkar höra hemma på tippen.)

Tyra på mentaltest

I torsdags packade vi och åkte till Pärup. På kvällen var det tre timmars föreläsning med Barbro Börjesson om mentaltest. På fredagen var det dags att gå ut i skogen och göra Barbros inofficiella test som är ett samarbete med Jägareförbundet.

Jag har aldrig gjort elle sett ett test, så jag gick med och kollade en av Agnes valpar, de är lite drygt en månad äldre än Tyra (hon är nu elva månader). Det var kul att se, Enzo blev inte särskilt rädd, saknade försvarslust och skärpa. Vad gör man då när det kommer en konstig figur mot en i skogen? Blir det för läskigt ställer man sig bakom husse, men kikar ändå fram. Ställer sig bredvid husse och viftar på svansen, det kanske funkar, spöket vill nog gentligen leka. Jag blev ännu mer förälskad i rasen, det är nästan något gudomligt med flattarnas härliga inställning till livet och omgivningen.

Sist på fredageftermiddagen blev det Tyras tur. Vi fick byta startordning eftersom hon bestämde sig för att börja löpa för en vecka sedan. Testet är uppbyggt i tre delar:

1. Social kamplust, tillgänglighet
2. Skrämmande
3. Hot

Det började med paraden. Tyra fick kolla in alla som skulle titta och alla funktionärer. Vi gick fram till en funktionär som tog Tyras koppel och gick ivägen en lite bit, och försökte leka med henne. Det gick inte jättebra. Han försökte leka med en trasa, , men hon var måttligt intresserad. Jag försökte och det svarade hon på. Detta var egentligen den enda stationen jag blev överraskad av hennes beteende. Jag trodde hon var mer social.

Sedan kom det lilla bytet, en "kanin" som irrade framför oss på skogsvägen. Efter en liten stund fick jag släppa och hon tvekade lite att gå efter. Vi gjorde om det och andra gången stack hon iväg, men var inte intreserad av bytet.

Det stora bytet, det var Marie förklädd, som hoppade fram och tillbaka längs en stig. Tyra tyckte det var läskigt och jag och Barbro fick följa med fram till Marie och ta av hennes huckle.

Nu var det dags för den mest spännande stationen, Figurskogen. En funktionär höll i Tyra, jag sprang iväg genom en "skog" av hotfulla pappfigurer, upp för en backe och "försvann". Funktionären släppte Tyra, och inget hände. Efter en liten stund hörde jag ett desperat skällande. Det hände fortfarande inget. Efter en lång stund ropade Barbro att jag skulle kalla in. Efter tre gånger kom det en brun raket farande. Jag kopplade och vi gick ner och gjorde om det. Då kom hon på en gång. Andra gången skulle egentligen en figur poppa upp precis när hunden passerade, men det var onödigt att göra med Tyra, hon hade visat att hon var rädd ändå. Efter andra gången fick hon kolla ordentligt på figurerna. Tyra släppte det snabbt och var redo för nya utmaningar.

Jag kunde gett hur mycket som helst för att få se vad som hände. Marie berättade att hon med stor vånda tog sig förbi en pappfigur, för att sedan upptäcka att det fanns en till och gick tillbaka. Tog sats, förbi två figurer, upptäckte den tredje och gick tillbaka. Barbro och en funktionär hjälpte henne genom att ställa sig för varsin figur, då tog hon sats och drog igenom.

Vi hoppade över Overallen, hon hade redan visat rädsla och Barbro tyckte att det var onödigt. Vi gick vidare till skrammlet och det var inga problem.

Nästa var en konstig figur som kom raglandes i skogen framför hunden, ömsom med lekinviter och ömsom visade hotsignaler. Mot Tyra var det mest lekinviter, det köpte hon inte alls. Hon skällde och tyckte det var läskigt. Jag fick till slut förlja med fram när gubben låg på marken och ta av honom den konstiga hatten. Jaså, var det han, sa Tyra och gick vidare.

Två vita spöken kom sakta gående mot oss i skogen. På huvudet hade de "egentligen" vita hinkar med två stora , svarta ögon och ett streck till mun. Hinkarna sa Barbro att vi skulle skippa till Tyra. Tyra skällde, morrade och visade ragg. Jag fick släppa kopplet så hon fick större rörelseutrymme. Till slut fick jag gå fram, prata med spökena var och en och visa Tyra att de var utklädda. Barbro ville få det lättare för Tyra så hon bad Marie vara spöke, utan något på huvudet. Ganska snart fick Marie börja tala så Tyra kände igen rösten.

Efter denna station var det dags för kälken, men eftersom hon redan hade visat rädsla så tyckte Barbro att det var onödigt.

Det sista var skotten och det var inga problem.

Efter lite överläggningar kom Barbro fram med testprotokollet. På Nervkonstitution kom hon näst högst, Relativt nervfast - Frimodig och koncentrerad, snabba avrekationer, enstaka felbeteenden.

Annars var det inga större överraskningar, förutom att hon inte är så social som jag trodde. Barbro tyckte att det hade varit intressant att testa henne om något år igen, när hon fått lite erfarenhet. En del egenskaper kommer alltid att vara, temperamentet till exempel, mycket livlig, ingen överrskning. Jaktkamplusten och bytesmedvetenheten kan bli högre, när hon har fått gå efter sin första skammade fasan ser det nog lite annorlunda ut.

Det har varit både kul och intressant att göra testen. Tyra var trött efteråt, men verkade samtidigt mycket nöjd. Hon hade lärt sig att om man skällde på "spökena" så kunde man få dem att backa. Det testade hon lite när hon kom hem, verkade funka där med.

Figurskogen skulle jag verkligen vilja göra med Matilda och Dorran. Ja, egentligen allt, men figurskogen är jag mest nyfiken på vad de gör. Jag tror att Matilda skulle komma, vilt tjutande, möjligen springa runt. Dorran, tror jag, skulle springa igenom, möjligen stannaoch skälla ut någon figur lite extra, kanske morra lite. Vem vet!

Jag vill tacka Barbro och alla funktionärer, ni gör ett fantstiskt jobb! Att testa åtta hundar per dag, tre dagar i sträck i varierande väderlek kräver sin kvinna,  och en och annan man. Ni är helt fantastiska!

Klickertränarkurs

Under lördagen och söndagen var jag på klickertränarkurs på Eslövs BK. Det var Canis Skåne med Åsa som instruktör som arrangerade kursen.

Efter presentation hade vi teori om mål och planering. Vi fick sedan våra "utmaningar " för helgen. Vi fick välja mellan fyra olika:
1. Stänga locket på toan och spola
2. Snurra ett koppel runt midjan som hunden rullar upp, kommer in med sin ände av kopplet och sedan hoppar man med kopplet som hopprep
3. Skicka hunden till en kon, dirigera hunden till en apport som ligger till höger elller vänster
4. Gå med hunden vid sidan, stanna och hunden ställer sig framför, hunde backar och stannar, föraren går och plocker upp hunden i fot

Jag valde fyran. Vi gick sedan ut för ett träningspass där vi tränade i grupp. Jag fick börja med att lära Matilda att stå och inte sätta sig så snart vi stannade. Åsa kom och hjälpte till ofta, vi var bara två grupper..

Efter en kort lunch var det dags för teori igen. Olika inlärningstekniker. Sedan ut och praktisera teknikerna. Jag valde target och fortsatte att få Matilda att ställa sig rakt framför mig.

På söndagen var jag jättetrött, det gick åt mycket cola och godis. Teoripasset handlade om stimuluskontroll. Ut och praktisera genom att lägga på ett kommando på att M ställer sig framför. En lite längre lunch denna dagen, vi hade skött oss och inte sölat.

Nästa teoripass var baklängeskedjing och det var en riktig aha-upplevelse. Jag hade haft flera sådana, men denna var häftig. Vi skrev upp 10-12 moment som vår hund kan,  t ex apportera, sitta, stå, ligg, handtarget, snurra runt, hoppa osv. Sedan drog vi fyra lappar av det hunden kunde och detta blev vår baklängeskedja.

Matildas kedja såg ut så här:
1. Inkallning med sättande
2. Handtarget
3. Sitt
4. Apport

Hur vi kunde ha sån tur att få apport som sista, det vet jag inte. Matti lyste upp som en liten sol. Man börjar med det sista, apportering. Belönar som tusan. Sedan tar man sitt och därefter apport, belönar. Handtarget, sitt, apport och belöning. Inkallning med ställande, handtarget, sitt och apport och voilà, allt går som på räls. När man har en duktig liten Matilda ialla fall.

Ett teoripass till om effektiv träning, tror jag det var. Vid det här laget var hjärnan så full att jag inte minns mycket av det. Tur vi fick anteckningar av Åsa.

Vi hann inte klart med vår utmaning, men vi ska träna vidare hemma. Nu ska vi lära oss att backa, det ska bli spännade.

Tyra leker (med allt)


Det går att leka med allt, en tom hönsfoderpåse får en guidad tur genom trädgården.





Dorran tar det lite lugnare.




Till Tyra kommer och hjälper till att sätt fart på det hela.



Jobbigt!

Dorran tränar inför WT

Jag och Dorran var hos Bea och finslipade transporterna inför labbeklubbens WT.



Vi lägger upp taktiken, jag bestämmer mig för att koncentrera mig på att hålla ordning på Dorran, med lite tur löser sig resten, vi har mycket kvar att träna på.

När vi kommer hem är Dorran sur mot Tyra, lynnig. Ett par dagar senare kommer svaret, Dorran har blivit skendräktig. Jag hade hoppats på att det hade blivit bättre, men inte, hon var helt väck. Det var bara att lämna WO till WT. Men, vi har lärt oss mycket som vi har nytta av nästa gång, i augusti. Huka er!

Tack!


Min nya träningsplan

Blev klar i dag. Lite kompostgrindar, elstängselstolpar och ca 100 buntband senare har jag en träningsplan på tomten. På den delen där det är grus finns det dessutom belysning, så nu finns det inget att skylla på längre. Jo, jag satte inte upp något tak. Det började regna precis när jag var färdig...



Det blir en bra sluss när pappa ska ta hundarna ut och in från hundgården, jag har funderat en del på hur han skulle klara det. Nu kan de springa mellan rastgården och hundgården utan att kunna fara iväg ut om det kommer en hund förbi.

Tyra 8 månader plus

Jösses vad tiden går! Lilla T är inte så liten längre. Se vad hon kan göra med en tennisboll!


Efter 15-20 minuter i Tyras våld. Skrämmande!

Jag har aldrig haft en hund som har haft sönder så mycket, fast jag vet ändå att det finns såna som är värre. Tyra och Dorran slaktar en vanlig plyschlekis på några minuter. Ett tag fundrade jag på att höra om det var någon som hade ett gammalt traktordäck till övers. Det kanske skulle hålla en stund.



Jo, hon får ben, många. Det här var en ganska bra variant, ett lite större ben som faktiskt alla tre turades om att gnaga på.

Annars har vi det bra tillsammans. Matilda är sällan sur på Tyra längre, känns som hon tycker att det är ok att Tyra har tagit Mattis plats lite, sover närmast i sängen m m. Dorran kan fortfarande fräsa ifrån men då är Tyra uppstressad och behöver coola ned. Jag kan sova gott och länge på morgonen och det var länge sedan jag missade vem som är mördaren när jag tittar på mina deckare på tv:n.

Nu när värmen har börjat komma är det dags för att skola in dem i hundgården. Pappa har suttit här när jag jobbar sedan slutet på förra året. Det måste vara lite tradigt.

Fast i dag är det lite skitväder, men det ska väl bli bättre till helgen.

Tyra drygt 7 månader!

Det kom en hjärnskakning (min) och en juvertumör (Matildas) mellan oss och bloggandet. Hjärnskakningen tog tre veckor att bli av med, huvudvärk och osedvanligt dåligt minne. Matildas operationssår läkte jättefint, stygnen satt i 14 dagar. Hon var jätteduktig med tratten. Efter att ha missat trappstegen några gånger fick jag den stora äran att bära upp henne till övervåningen. När vi kom till veterinären för att bli av med stygnen, fick vi veta att tumören var godartad. Glädjen var total!

Tyra är som vanligt, en virvelvind. Vi håller nu på med att lära oss "Goda vanor", och den lilla damen är mycket lättlärd. Träningen i sig är inga problem, snarare en stor njutning. Det som är den stora utmaningen med Yra Tyra är att få henne lugn och tyst. Framför allt i vardagssituationer, att gå ut genom dörren utan att hoppa upp och ned i hallen vilt tjutande och den första sträckan i koppel innan hon har sprungit av sig. Men det är på gång.

Jag klickar henne mycket. Det passar henne bra, att hon får själv lista ut vad som lönar sig (och inte lönar sig). Man måste bara tänka lite annorlunda och låta henne få tid på sig att fatta rätt beslut. Än så länge tränar vi inte på några direkta moment, utan vi håller på och lär oss "Goda vanor". När hon är lugn och koncentrerad klickar jag, det kommer jag inte att lägga på kommando för. När detta funkar kommer vi att träna in de 19 grundfärdigheterna (http://www.canis.se/film.php?filmid=77). Sen blir vi livsfarliga!


Kolla, hon står still! Hon är lite högre än Matilda, perfekt storlek!



Apporteringen går som en dans. Det var första gången jag satte henne, kastade iväg ordentligt och skickade henne när hon tog kontakt. Vi har gjort den inomhus och rullat en boll nån meter, man aldrig ute. Verkar lovande!

Tyra 24 veckor

Inte visste jag att det var så intressant att frosta av frysen, då hade jag ju gjort det för länge sedan.




Jag har konstaterat att det inte går att vara utan katt. De är otroligt rogivande små varelser.




Jag och Tyra var uppe på toa vid fem i morse. Helt plötsligt kommer en människa med en hund gående ute på cykelvägen. Klockan fem! Tyra kom som en pil mot dörren, hoppade upp i soffan där hon kunde se spektaklet på tryggt avstånd och började skälla. Jag sa tyst till henne att jag hade sett dem och att de var tokiga. Då tystnade hon och vi gick och la oss igen, som normala människor. Tyras reaktion var helt obetalbar! Snacka om att reagera på sådant som är avvikande.

Jag har precis fått hem Maria Hagströms bok "Från valp till stjärna". Den ska jag kasta mig över i dag, verkar väldigt lovande. Den handlar framför allt om tävlingslydnad, men del 1 är till stor del en grund för ett fortsatt samarbete. Hon jobbar mycket med hundens attityd, att verkligen vilja utföra det man ber den om (belöning är a och o, detta utvecklar hon), stressnivåer och att börja samarbetet med mycket lek. Sedan fortsätter hon leken med att bli följsamhetsövningar, koncentrationsövningar, ta-i och tempoövningar, röra sig från och mot föraren.

God fortsättning!


Tyra 21 veckor

Vi fortsätter vårt stilla liv framför kaminen. I måndags började jag träna Tyra på att gå i koppel utan att dra. Det gick riktigt bra, med tanke på att hennes mål i livet är att ånga fram i 180.

Efter den lilla träningsrundan fick vi duscha. Eller jag tänkte att det skulle vara bra för mig, men jag fick tydligen sällskap.



Att äta i Tyrastile innebär att inhalera maten på 5 sekunder. Jag köpte en matskål som sätter hinder i vägen för detta beteende. Det fungerade faktiskt, men med det inte sagt att hon på något sätt tuggade maten. Men det tar numera säkert 10 sekunder innan den är slut.



Som vanligt glömde jag bort Dorrans femårsdag! Helt oförlåtligt - fast hos oss är varje dag en fest. Ha, ha.

Tyra 18-20 veckor



I söndags började en ny fas i Tyras liv. Det var första gången hon vågade gå ner för trappen själv. Hon var mäkta stolt, gick upp och ner och satt i mitt knä emellan och myste över sin nya frihet. Nu kan hon själv bestämma om hon vill följa med och titta på tv och jag slipper bära henne upp och ned.

Hon har lugnat sig en hel del, numera kan hon koppla av framför kaminen, till och med sova en liten stund.

Hennes pipande och gnällande har också blivit bättre. Läste just på Eva Bodfäldts blogg att man ska tiga ihjäl det. Ibland säger folk åt mig att få henne att sluta, men det funkar inte. Istället har man faktiskt uppmärksammat ett felbeteende. Hon börjar inse att det inte leder någon vart.

Annars måste jag erkänna att så mycket träning ute blir det inte i det här vädret. Fast det stämmer inte heller, varje gång hon är med ute så tränar vi. På inkallning, stoppsignal eller bara på att man ska hålla kontakt med mig, det lönar sig, då får man godis och beröm.

Nu har vi ledigt i tre dagar, det är jätteskönt. Hoppas att det blir lite milt, då ska vi passa på att träna som sjutton!

Just ja, hon har börjat tappa tänderna också.


Den här bilden är tagen i dag.

Tyra tycker om värme. På natten ligger hon under täcket, nära mig. Hon börjar med att gå under täcket, sedan lägger hon sig på rygg och ger täcket en rejäl boxningsmatch, vilt frustande och morrande. Sedan somnar hon tvärt, ofta med nosen som sticker ut en liten bit.

Annars är favoritplatsen vid kaminen. Lågorna är hon fascinerad av, ibland får de sig en utskällning

Tyra 16-17 veckor

I natt var första natten hon sov till klockan ringde. Tyvärr var det inte så för mig, jag vaknade halv fyra och somnade sedan inte om.

Pappa sköter hunddagiset med bravur, faktum är att han lyckas hålla golvet, eller rättare sagt vardragsrumsmattan, torrare än jag. Typiskt är att Tyra kissar inne när vi ska iväg eller när vi precis har kommit hem. Och en olycka kommer sällan ensam, blir det en gång kommer det en gång till, samma dag. Annars är hon duktig. Med mycket enerig och go, jag är glad att jag har erfarenhet från en cocker innan och ett par flattar. Hon är ingen förstahund.

Kameran har slut på sitt batteri, så jag har inga nya bilder. Borde inte vara så svårt att ladda det, men jag glömmer bort.

Så här kommer ett par bilder som har några veckor på nacken.


Triss i cocker. Tyra med mormor Tilda och halvmoster Nikki (tror jag det blir).


Tyra lär sig prata kaniniska. Det var spännade med nyskjutet vilt. I alla fall när vi hade tagit bort rävarna, de var lite läskiga.

Sedan är det ju det här med hur man uppfattar saker och ting. Ena dagen är det si och andra dagen är det så.
"Titta ljuset i tunneln" blir "Tjit en snut i Nutella" bara man kastar om bokstäverna lite. (Tjit uttalas shit.)
Det är värt att tänka på!

Tyra 15 veckor

Jag hinner inte riktigt med nu när jag har börjat jobba igen. Så en vecka för sent kommer 15-veckorsrapporten.

Var och besiktigade bilen i dag, den klarade sig med en liten anmärkning. Det var snabbt fixat, sa Anders som har verkstaden. Men - man drömmer ju, är det en sån här jag vill ha nästa gång:



Så här ser Tyra ut när hon är ute på äventyrspromenad i skogen.



Vi klarade oss undan regnet, häftig terräng med en matta av mossa. Man tänker på jul.

Matilda & Tyra

En bild på Matilda och Tyra som upptäcker Magnarpsheden tillsammans för några veckor sedan.


Tidigare inlägg
RSS 2.0