Kackel i kojan

Alba har "ruvat" i ca två veckor. I går kväll när jag skulle ta äggen hade hon lyckats krossa 2-3 stycken under sig. En enda smet av ägg, halm, fjädrar och sågspån. Jag tog in henne i duschen och både sköljde med vatten och shamponerade.

Jag svepte in henne i en handduk och gjorde iordning en bur till henne. Jag hade ingen bra stålbur, hade föredragit att ha en värmelampa över henne. Jag fick ta Tyras valpbur i tyg, la en fäll i botten, en skål med fågelfrön och en med vatten. Körde upp ett element på högsta och ställde buren så nära det gick.

När jag la henne i buren började hon rossla något hemskt. En rejäl förkylning. Med tanke på att jag precis hade duschat henne trodde jag nästan inte hon skulle klara natten. Hon låg där i buren och rosslade så det nästan hördes upp till mitt sovrum.

På morgonen när jag släppte ut hundarna var det tyst från buren! Jaha, tänkte jag. Nu har jag mist min lilla clown. Men när jag tittade in låg hon där och myste, maten var nästan slut och hon var torr och varm som en liten bebis. Det var solsken och varmt ute, så jag släppte henne på gräset. Hon vaggade iväg, på sitt eget sätt, mot de andra. Efter att ha ätit en god frukost med bl a honungsmelon, sandbadade hon vid foten av björken med Emilia.


Albas rena, fina fjädrar glänste som guld i solen! (Vårsolen är verkligen stickig.)

Blev klar i dag. Lite kompostgrindar, elstängselstolpar och ca 100 buntband senare har jag en träningsplan på tomten. På den delen där det är grus finns det dessutom belysning, så nu finns det inget att skylla på längre. Jo, jag satte inte upp något tak. Det började regna precis när jag var färdig...



Det blir en bra sluss när pappa ska ta hundarna ut och in från hundgården, jag har funderat en del på hur han skulle klara det. Nu kan de springa mellan rastgården och hundgården utan att kunna fara iväg ut om det kommer en hund förbi.

Jösses vad tiden går! Lilla T är inte så liten längre. Se vad hon kan göra med en tennisboll!


Efter 15-20 minuter i Tyras våld. Skrämmande!

Jag har aldrig haft en hund som har haft sönder så mycket, fast jag vet ändå att det finns såna som är värre. Tyra och Dorran slaktar en vanlig plyschlekis på några minuter. Ett tag fundrade jag på att höra om det var någon som hade ett gammalt traktordäck till övers. Det kanske skulle hålla en stund.



Jo, hon får ben, många. Det här var en ganska bra variant, ett lite större ben som faktiskt alla tre turades om att gnaga på.

Annars har vi det bra tillsammans. Matilda är sällan sur på Tyra längre, känns som hon tycker att det är ok att Tyra har tagit Mattis plats lite, sover närmast i sängen m m. Dorran kan fortfarande fräsa ifrån men då är Tyra uppstressad och behöver coola ned. Jag kan sova gott och länge på morgonen och det var länge sedan jag missade vem som är mördaren när jag tittar på mina deckare på tv:n.

Nu när värmen har börjat komma är det dags för att skola in dem i hundgården. Pappa har suttit här när jag jobbar sedan slutet på förra året. Det måste vara lite tradigt.

Fast i dag är det lite skitväder, men det ska väl bli bättre till helgen.