Agapornis och kakariki

Efter mycket studerande, funderande och en hel del ångest, bestämde jag mig för att skaffa en dvärgpapegoja, eller Agapornis som de heter. De kallas även för kärleksfåglar (eng lovebirds), då de bildar par för livet och ses alltid tillsammans. Putsar, matar varandra och bara myser ihop. Namnet Apapornis kommer från grekiskans agape som betyder kärlek och ornis som betyder fågel (hm, det finns nåt som heter ornitolog).

Ja, en del av ångesten är att jag skaffat en, till att börja med. En del menar att det är lättare att få en fågel tam, och lilla Mango är inte helt ung, en 6-7 månader, eventuellt mindre. Är det rätt att bara ha en fågel, även om det inte är permanent för att jag ska ha det lättare att tämja? Kommer jag att få tag på en fågel till så sent på säsongen? Kommer de att tycka om varandra då, när Mango "vant" sig vid att vara ensam. Nu är hon inte helt ensam, Kiwi och Maja är grannar. Men de snackar ju nån sorts engelska (Nya Zeeland) och Mango pratar afrikaan, eller nåt.


Helt oemotståndlig liten Mango. Tror faktiskt att hon är orangehuvad (hör till rosenhuvade).

Visst är jag söt!

Busiga och snackiga Maja.

Kiwi, nyfiken.

Kiwi kan inte motstå ett solrosfrö.

Titta nu in i kameran. Ok!

Jag och Mango har haft våra första träningspass i dag. Flera korta, på det sista satte sig hon på sin favoritgren och burrade upp sig lite, ett gott tecken på att min hand som var i buren med en bit hirskolv på inte var farlig. Ren shejping alltså.

Testade likadant på Kiwi, hon var ganska tam när hon kom. Hon hoppade snabbt upp på handen och smaskade i godan ro. Jag fick mota bort henne när jag inte hade tid att sitta där längre.

Om mitt intresse håller i sig, planerar jag att skaffa mig ett par vitbukspapegojor nästa år, eller möjligen året efter igen. De kostar en hel del i inköp plus att de ska ha en voljär att bo i när jag är på jobbet.



Förbättringar

Det var ju helt omöjligt för Kiwi att hitta in i buren igen, konstruktionen är inte helt felfri. Efter några nätters grubblande kom jag på att istället för att skruva fast taket kunde jag fästa ett par gångjärn och en lång fönsterhake att sätta upp taket med. Och så blev det. Ett litet lås blev det med två öglor och en karbinhake. Det var bara 50 mm, inte mycket att fästa i.

Så här blev det, Kiwis premiärtur:


Kiwi undersöker sin nya öppning, fönsterhaken verkar ok.


Flyga är kul, jag gör en looping över matte.

Det står så mycket dumt i alla fågelböcker. Känner igen det från när jag skaffade min första flatte, jag lånade alla hundböcker som fanns på biblioteket. Så mycket trams det finns i tryck, hälften kunde vara nog.

Att kakarikis är dåliga flygare är trams, hon är väldigt skicklig när hon gör loopar mellan sittpinnarna och flyger runt räcket till trappen när hon är ute. Det enda som stämmer är att de är nyfikna av naturen. När hon är ute vill hon umgås, och flyger och sätter sig nära eller på mig. När jag fixade till buren och skuvade med borrdragaren, satt hon ovanför mig och studerade det hela.

För Dorran och Matilda finns hon inte, de ignorerar henne när hon är ute. Det gör däremot inte Ålli, så han hamnar i sin bur eller så får han gå ut.

Kiwi är en trevlig bekantskap, jag ser fram emot att umgås med henne och det är kul att se hennes hyss när hon är ute!


Band bildas

Nu har det gått nästan en vecka sedan Kiwi kom. Redan i söndags var jag färdig med hennes två små burar. Jag körde till Löberöd med Linn & Marcus släpkärra och kom hem med en inomhusvoljär. Inte helt lätt att montera på egen hand.

Om man är singel är man berättigad till minst ett par händer till, att hålla på sju ställen och sedan räcka sig efter skruvdragaren och skruven - inte lätt! Jag tror jag ska bilda ett nytt parti "Singlars rätt i samhället". Jag kommer adrig att elda upp pengar, jag lovar (en viss representant för FI eldade upp 100 000 kr häromdagen, för att visa på inkomstklyftorna mellan kvinnor och män, synnerligen korkat).

På måndagkvällen lyckades jag möblera så alla möbler fick plats, Kiwis bur tog mtt lilla burspråk där skrivbordet stod. Som sagt, flytta tunga skrivbord, soffor och soffbord, ingen hit ensam. Tur att jag inte är rädd om golvet.

Tisdagskvällen var det målning, voljären var träfärgad, nu är alla delar som syns vita.



Nu är det torsdag kväll och vi har suttit och pratat lite. Jag hade lite svårt att hitta något smask som Kiwi tyckte om, men nu har jag avslöjat hennes akilleshäl - skalade solrosfrön. Hon har tagit från min fingertopp som jag stoppat in mellan gallret. I kväll öppnade jag dörren, satt mig på golvet och sträckte in min öppna handflata med ett gäng solrosfrön på. Jag stödde handen på golvet så hon hade möjligheten att gå fram till handen. Det tog inte lång stund innan begäret vann över rädslan. Hon käkade upp alla fröna och flög sedan upp på en pinne. Först satt jag tyst, men sedan när jag pratade med henne, som jag brukar göra, märkte jag att hon blev säkrare.

Ett mycket lyckat första pass! Jag passade på att möblera om lite i voljären. Efter att hon har lekt med sina leksaker en stund, har Kiwi nu gått och lagt sig. Hon somnar ungefär samma tid varje kväll.



Nu får jag nog ägna mig lite åt de de två små svartingarna. Annars kommer nog Matilda att bita huvudet av Kiwi, i ren svartsjuka om hon får chansen.

Inte en till!

Jodå, än finns det plats för fler familjemedlemmar. I går kväll hämtade jag en liten karakiritös i Höör, en unge på lite drygt två månader.

Kakariki är en parakit från Nya Zeeland, det är därför hon heter Kiwi. De kallas för getparakiter för de ska låta som getter. Låter gör de överhuvudtaget väldigt lite, ibland låter det som hon skrattar (kan tänka mig att det låter lite som en get, fast mycket tystare), ibland låter hon som ett mycket stilla "Voff". De lever bland klipporna i det fria, de är inte så skckliga flygare, utan klättrar eller skuttar omkring bland klippskrevorna.

Jag har satt ihop två burarn hon är i inomhus. När jag vet mer om hennes behov får jag skaffa eller bygga något. Antagligen bygga, burmarknaden är mycket begränsad och inte alls anpassade efter fåglarnas behov. Det finns papegojburar för 4 000 kr som bara är en halvmeter breda, men går upp i taket. Helt värdelöst, där kan de inte röra sig naturligt. En bur ska vara mer på längden, höjden är inte lika viktig. När hon känner sig hemma här ska hon få komma ut i en voljär på dagarna, där kan hon träna både på flygningen och klättringen.


Lilla Kiwi (bilden är från uppfödaren).

Varför alla dessa djur? Ja, jag är intresserad av djurs beteende och älskar att studera hur de kommunicerar och interagerar med varandra. Det skulle vara som att säga till en musikälskare att du får bara lyssna på en eller två låtar, annars blir det för mycket.

Så snart får nog Kiwi en kompis, hon ska bara känna sig hemma först.

RSS 2.0