Kackel i kojan

Min 18-åriga vän lämnade jordelivet i går eftermiddag. Hon låg i min famn, precis som när jag bar hem henne första gången, då låg hon innanför min jeansjacka.





När jag tittade igenom mina bilder på henne i går kväll, såg jag att hon åldrats mycket under vintern. Hon blev döv för några månader sedan och verkade lite dement. När värmen äntligen kom njöt hon av att sova ute på verandan till friggeboden.

Till slut klarade inte magen av den smärtstillande medicinen hon fick för artrosen i sina armbågar.

Det var tomt i morse när hon inte satt på matbordet och hälsade god morgon och tiggde frukost.

Ålli, som han kallas numera, ligger i soffan och sover efter nästan en hel dags bus ute i snön.



Matti äter långsamt, varje kula ska tuggas tre gånger. Eftersom hon inte försvarar sin mat, äter hon och jag frukost tillsammans i soffan. Det är tidigt på morgonen, klockan är sex, för att inte ta i för mycket ligger divan ner och knaprar.



Dorran har blivit kär i en av sopkillarna. Bara hon ser en röd sopbil börjar rumpan dansa rumba. Hon är en rolig hund!

Själv längtar jag efter varm, mild vind mot min kind!

Nu är han helt hemmastadd, det tog inte så lång tid. Efter en hel morgon med bus vilar han med sin favoritdummy som huvudkudde. Tack Linn!

Nu har Oliver kommit! En snabb tur för att köpa de sista grejerna, sedan körde vi till stallet och hämtade underverket. Jag hade naturligtvis hjälp av mina två bästa djurskötare, Filippa och Alexandra. Vi hade bokat tid på Veterinärhuset för vaccination och kontroll, så det blev första stoppet. Där väntade Linn med kattungepaketet i högsta hugg. Ingen skabb eller något annat, han är helt frisk och har fått sin första vaccination.

Vi lämnade hundarna och katten utanför och öppnade dörren till buren. Ut kom en nyfiken och cool liten kattkille som genast kollade in maten, den nya lektunneln och sina nya leksaker. Snart var Estrella inne och hundarna med, inga större problem. Nyfiken, och lite försiktig, men inte rädd. Vi har spelat stereo, dansat och kört dammsugare, han bara sover eller springer sin favoritrunda; ut genom kattluckan, ett varv på verandan och sedan ett varv bakom soffan.

Vi har redan sovit en liten stund tillsammans, så som man gör i en flock. Nedan sover Oliver på min arm.



Katter är visserligen inga flockdjur, sägs det, men han vill vara nära och umgås.

Det är inte bara Mia som får A-barn!

Det här är Oliver, han flyttar hit i augusti efter flattemästerskapet.

Estrella och pappa förbereder sig för en ny dag.