Tävlingslydnad med Matilda
Jag och Matilda åkte till Petra i Påarp och började kurs i tävlingslydnad. Vi var åtta ekipage och Petra hade tre hjälpisar, så det var effektiv träning.
Vi började med att se ett klass 1 program med en ung korthårig colliehane med scenskräck. Han klarade sig bra, den andra arbetande collien jag har träffat, den första var också en mycket trevlig hund. Kul att se de nya relgerna i praktiken, det var ju några år sedan jag och Pepsi var ute och tävlade.
Vi började med att träna utgångsposition, Matilda vill gärna se mig framifrån, så hon hoppar ut åt sidan direkt, men det börjar ta sig. Lite jobbigt tycker jag att vara så jäkla petig med positionen, men det är ju ett måste i lydnad, liksom själva grejen. Vi bestämde att hennes framtassar ska vara vid min mellanfot och att det max får vara en tassbredd mellan henne och mig. Ovant att träna med en sån liten hund, Pepsis huvud var i lagom position för min arm när den hängde rakt ned. Matilda får jag böja mig ner till, det blir lätt att jag står och hänger över henne och det ska man undvika.
Nästa station fick vi torrgå, rakt fram, höger och vänster om marsch och halt och helt om halt och marsch. Petra hade ett jättebra sätt att gå på, tror att jag fick kläm på det.
En snabb kopp kaffe och sedan var det dags för apportering. Matildas ögon lyste upp när hon fick apportera, även om det bara var en träapport. Det gick bättre än jag trodde.
Nästa station var vänstersvängar, det är de svåraste. Jag och Matilda är ju inte färdiga med vår utgångsposition ännu så vi åkte hem. Vi höll på i 1,5 timme, helt perfekt. Jag var hemma vid halv åtta igen. Jag gillar inte att träna lydnad när det är mörkt och det blir en massa skuggor av strålkastarna, men det är inget att göra åt den saken. Den mesta träningen ska vi göra hemma och jag åker nog dit nån gång en helg och tränar i dagsljus. Kul med nya ställen och att träffa nytt folk, det var en skön stämmning hos Petras Hundråd.
Lydnad är tradigt i början, hoppas jag orkar traggla positioner och linförighet. När det är gjort och man kommer till klass 3 och elit tror jag det blir mycket roligare. Då gör hunden moment mer självständig ifrån föraren. Fast platsliggningen i klass 1 är alltid en mardröm, vad som helst kan hända med otränade hundar som inte är färdiga för att tävla.
Vi började med att se ett klass 1 program med en ung korthårig colliehane med scenskräck. Han klarade sig bra, den andra arbetande collien jag har träffat, den första var också en mycket trevlig hund. Kul att se de nya relgerna i praktiken, det var ju några år sedan jag och Pepsi var ute och tävlade.
Vi började med att träna utgångsposition, Matilda vill gärna se mig framifrån, så hon hoppar ut åt sidan direkt, men det börjar ta sig. Lite jobbigt tycker jag att vara så jäkla petig med positionen, men det är ju ett måste i lydnad, liksom själva grejen. Vi bestämde att hennes framtassar ska vara vid min mellanfot och att det max får vara en tassbredd mellan henne och mig. Ovant att träna med en sån liten hund, Pepsis huvud var i lagom position för min arm när den hängde rakt ned. Matilda får jag böja mig ner till, det blir lätt att jag står och hänger över henne och det ska man undvika.
Nästa station fick vi torrgå, rakt fram, höger och vänster om marsch och halt och helt om halt och marsch. Petra hade ett jättebra sätt att gå på, tror att jag fick kläm på det.
En snabb kopp kaffe och sedan var det dags för apportering. Matildas ögon lyste upp när hon fick apportera, även om det bara var en träapport. Det gick bättre än jag trodde.
Nästa station var vänstersvängar, det är de svåraste. Jag och Matilda är ju inte färdiga med vår utgångsposition ännu så vi åkte hem. Vi höll på i 1,5 timme, helt perfekt. Jag var hemma vid halv åtta igen. Jag gillar inte att träna lydnad när det är mörkt och det blir en massa skuggor av strålkastarna, men det är inget att göra åt den saken. Den mesta träningen ska vi göra hemma och jag åker nog dit nån gång en helg och tränar i dagsljus. Kul med nya ställen och att träffa nytt folk, det var en skön stämmning hos Petras Hundråd.
Lydnad är tradigt i början, hoppas jag orkar traggla positioner och linförighet. När det är gjort och man kommer till klass 3 och elit tror jag det blir mycket roligare. Då gör hunden moment mer självständig ifrån föraren. Fast platsliggningen i klass 1 är alltid en mardröm, vad som helst kan hända med otränade hundar som inte är färdiga för att tävla.
Kommentarer
Trackback
