Kackel i kojan

Jag skulle ju bara putsa Dorran lite på halsen i går kväll för att göra det lättare att upptäcka fästingar. I höger öra hade hon en illröd plupp, ca en centimeter lång och nästan en halv centimeter tjock. Fick tid hos min veterinär vid halv fem idag, så det var bara att koppla med telefonen från jobbet och köra till Höja.

Där säger Carin, som är världens bästa veterinär, att det är en vårta. Men den var lite blodig och satt så till att det var lätt att få bort den. Lite lokalbedövnig och ett klipp, så var den borta. Det syntes knappt var den suttit.

När Carin la lokalbedövningen var Dorran jätteduktig, trots att hon skakade så fort vi rullade in på gården. Carin hade verkligen tagit henne på rätt sätt när vi var där för hennes klåda, så det märktes att Dorran var lite ambivalent. När jag kommenterade att Dorran alltid är duktig när det gäller sa Carin:
- Hon är väl ingen blondin heller!

Se så fin hon var i bilen på väg hem till tratten.




Tratten är redan av förresten. Vi köpte godis för att ha myskväll och det går ju inte att käka rökta grisöron med dumstrut på huvudet.

Naturligtvis fick jag stenskott på bilrutan på väg hem. Välkommen till min värld!