Kackel i kojan

Det var ju helt omöjligt för Kiwi att hitta in i buren igen, konstruktionen är inte helt felfri. Efter några nätters grubblande kom jag på att istället för att skruva fast taket kunde jag fästa ett par gångjärn och en lång fönsterhake att sätta upp taket med. Och så blev det. Ett litet lås blev det med två öglor och en karbinhake. Det var bara 50 mm, inte mycket att fästa i.

Så här blev det, Kiwis premiärtur:


Kiwi undersöker sin nya öppning, fönsterhaken verkar ok.


Flyga är kul, jag gör en looping över matte.

Det står så mycket dumt i alla fågelböcker. Känner igen det från när jag skaffade min första flatte, jag lånade alla hundböcker som fanns på biblioteket. Så mycket trams det finns i tryck, hälften kunde vara nog.

Att kakarikis är dåliga flygare är trams, hon är väldigt skicklig när hon gör loopar mellan sittpinnarna och flyger runt räcket till trappen när hon är ute. Det enda som stämmer är att de är nyfikna av naturen. När hon är ute vill hon umgås, och flyger och sätter sig nära eller på mig. När jag fixade till buren och skuvade med borrdragaren, satt hon ovanför mig och studerade det hela.

För Dorran och Matilda finns hon inte, de ignorerar henne när hon är ute. Det gör däremot inte Ålli, så han hamnar i sin bur eller så får han gå ut.

Kiwi är en trevlig bekantskap, jag ser fram emot att umgås med henne och det är kul att se hennes hyss när hon är ute!