Kackel i kojan

Fredagsmyset med lite gott att äta och dricka och lägga ut veckans blogg gick om intet. Vid 19-tiden började jag må illa och snart visade det sig att jag blivit matförgiftad (av thai-mat, kyckling dessutom). Inga detaljer om detta, mer än att det kändes som jag var med i en Monty Phyton-film (om ni förstår vad jag syftar på).

Vid två-tiden på natten stapplade jag upp i sängen och kunde lägga mig. Hundarna, framför allt Matilda, hade varit vid min sida hela tiden. Matilda satt utanför badrummet när jag var där, till och med Tyra kom och tittade till mig och undrade vad jag höll på med. När jag somnade i soffan, sittande, låg Matilda nedanför som en liten kringla och vakade över mig. Matilda är min lilla klippa, hon sviker mig aldrig! Tyvärr gick hela lördagen också, jag var vansinnigt trött.

Innan detta hände var jag, Tyra och Ålli hos vår veterinär Carin och vaccinerade oss. Carin är otroligt smidig, hon gav Ålli sprutan när han tittade ut ur buren och smakade på godis, utan att jag höll i. Tyra åt godis på golvet och Carin gav sprutan utan några som helst tecken på att Tyra ens märkte det. Jag var lite orolig över alla hål Tyra har fått i sin nos, men Carin trodde hon i värsta fall kunde hitta någon protes, om det skulle behövas.


Ålli, som aldrig bitit Tyra i näsan. (Dorran har faktiskt bara bitit henne i örat).

Dorran är en fantastisk Nanny. Hon leker med Tyra hela dagarna. Tar fram leksaker och bjuder in till lek, lägger sig ned och mysbiter med henne. När jag ber Dorran ta med valpen ut och kissa, tar hon en leksak i munnen och tar med Tyra ut.


Dorran vilar, det är jobbigt att vara Super-Nanny.


Tyra Tryffel, gömmer näsan för säkerhets skull.


Ja, så här ser den näsan ut som lägger sig mest i blöt. Var ska detta sluta!

Matdags är en enda röra. Mycket sällan äter de i sin egen matskål. Cockrarna måste stå nära varandra, annars äter ingen av dem. Mat är dock ingen resurs för mina hundar, här har näsan fått vara i fred.


Vi äter en tugga var, bra va!

På onsdag ska vi göra revolution på valpkursen. Vi ska ta med sittryggsäck och träna passivitet, inget som förekommer på min klubb. Trist att det ofta är de mest oerfarna instruktörerna som har valpkurserna, det skulle vara de gamla rävarna som har sett det mesta.