En solskenshistoira
Alba har "ruvat" i ca två veckor. I går kväll när jag skulle ta äggen hade hon lyckats krossa 2-3 stycken under sig. En enda smet av ägg, halm, fjädrar och sågspån. Jag tog in henne i duschen och både sköljde med vatten och shamponerade.
Jag svepte in henne i en handduk och gjorde iordning en bur till henne. Jag hade ingen bra stålbur, hade föredragit att ha en värmelampa över henne. Jag fick ta Tyras valpbur i tyg, la en fäll i botten, en skål med fågelfrön och en med vatten. Körde upp ett element på högsta och ställde buren så nära det gick.
När jag la henne i buren började hon rossla något hemskt. En rejäl förkylning. Med tanke på att jag precis hade duschat henne trodde jag nästan inte hon skulle klara natten. Hon låg där i buren och rosslade så det nästan hördes upp till mitt sovrum.
På morgonen när jag släppte ut hundarna var det tyst från buren! Jaha, tänkte jag. Nu har jag mist min lilla clown. Men när jag tittade in låg hon där och myste, maten var nästan slut och hon var torr och varm som en liten bebis. Det var solsken och varmt ute, så jag släppte henne på gräset. Hon vaggade iväg, på sitt eget sätt, mot de andra. Efter att ha ätit en god frukost med bl a honungsmelon, sandbadade hon vid foten av björken med Emilia.
Albas rena, fina fjädrar glänste som guld i solen! (Vårsolen är verkligen stickig.)
Jag svepte in henne i en handduk och gjorde iordning en bur till henne. Jag hade ingen bra stålbur, hade föredragit att ha en värmelampa över henne. Jag fick ta Tyras valpbur i tyg, la en fäll i botten, en skål med fågelfrön och en med vatten. Körde upp ett element på högsta och ställde buren så nära det gick.
När jag la henne i buren började hon rossla något hemskt. En rejäl förkylning. Med tanke på att jag precis hade duschat henne trodde jag nästan inte hon skulle klara natten. Hon låg där i buren och rosslade så det nästan hördes upp till mitt sovrum.
På morgonen när jag släppte ut hundarna var det tyst från buren! Jaha, tänkte jag. Nu har jag mist min lilla clown. Men när jag tittade in låg hon där och myste, maten var nästan slut och hon var torr och varm som en liten bebis. Det var solsken och varmt ute, så jag släppte henne på gräset. Hon vaggade iväg, på sitt eget sätt, mot de andra. Efter att ha ätit en god frukost med bl a honungsmelon, sandbadade hon vid foten av björken med Emilia.
Albas rena, fina fjädrar glänste som guld i solen! (Vårsolen är verkligen stickig.)
Kommentarer
Postat av: Marie
Skönt att hon klarade sig. Hon är ju numera närmaste släkting till mina första dväghöns. Tyvär fick jag ta bort hennes bror förra helgen. En mkt otäck infektion i kloaken tog hans liv.
Trackback
