Tyra på mentaltest
I torsdags packade vi och åkte till Pärup. På kvällen var det tre timmars föreläsning med Barbro Börjesson om mentaltest. På fredagen var det dags att gå ut i skogen och göra Barbros inofficiella test som är ett samarbete med Jägareförbundet.
Jag har aldrig gjort elle sett ett test, så jag gick med och kollade en av Agnes valpar, de är lite drygt en månad äldre än Tyra (hon är nu elva månader). Det var kul att se, Enzo blev inte särskilt rädd, saknade försvarslust och skärpa. Vad gör man då när det kommer en konstig figur mot en i skogen? Blir det för läskigt ställer man sig bakom husse, men kikar ändå fram. Ställer sig bredvid husse och viftar på svansen, det kanske funkar, spöket vill nog gentligen leka. Jag blev ännu mer förälskad i rasen, det är nästan något gudomligt med flattarnas härliga inställning till livet och omgivningen.
Sist på fredageftermiddagen blev det Tyras tur. Vi fick byta startordning eftersom hon bestämde sig för att börja löpa för en vecka sedan. Testet är uppbyggt i tre delar:
1. Social kamplust, tillgänglighet
2. Skrämmande
3. Hot
Det började med paraden. Tyra fick kolla in alla som skulle titta och alla funktionärer. Vi gick fram till en funktionär som tog Tyras koppel och gick ivägen en lite bit, och försökte leka med henne. Det gick inte jättebra. Han försökte leka med en trasa, , men hon var måttligt intresserad. Jag försökte och det svarade hon på. Detta var egentligen den enda stationen jag blev överraskad av hennes beteende. Jag trodde hon var mer social.
Sedan kom det lilla bytet, en "kanin" som irrade framför oss på skogsvägen. Efter en liten stund fick jag släppa och hon tvekade lite att gå efter. Vi gjorde om det och andra gången stack hon iväg, men var inte intreserad av bytet.
Det stora bytet, det var Marie förklädd, som hoppade fram och tillbaka längs en stig. Tyra tyckte det var läskigt och jag och Barbro fick följa med fram till Marie och ta av hennes huckle.
Nu var det dags för den mest spännande stationen, Figurskogen. En funktionär höll i Tyra, jag sprang iväg genom en "skog" av hotfulla pappfigurer, upp för en backe och "försvann". Funktionären släppte Tyra, och inget hände. Efter en liten stund hörde jag ett desperat skällande. Det hände fortfarande inget. Efter en lång stund ropade Barbro att jag skulle kalla in. Efter tre gånger kom det en brun raket farande. Jag kopplade och vi gick ner och gjorde om det. Då kom hon på en gång. Andra gången skulle egentligen en figur poppa upp precis när hunden passerade, men det var onödigt att göra med Tyra, hon hade visat att hon var rädd ändå. Efter andra gången fick hon kolla ordentligt på figurerna. Tyra släppte det snabbt och var redo för nya utmaningar.
Jag kunde gett hur mycket som helst för att få se vad som hände. Marie berättade att hon med stor vånda tog sig förbi en pappfigur, för att sedan upptäcka att det fanns en till och gick tillbaka. Tog sats, förbi två figurer, upptäckte den tredje och gick tillbaka. Barbro och en funktionär hjälpte henne genom att ställa sig för varsin figur, då tog hon sats och drog igenom.
Vi hoppade över Overallen, hon hade redan visat rädsla och Barbro tyckte att det var onödigt. Vi gick vidare till skrammlet och det var inga problem.
Nästa var en konstig figur som kom raglandes i skogen framför hunden, ömsom med lekinviter och ömsom visade hotsignaler. Mot Tyra var det mest lekinviter, det köpte hon inte alls. Hon skällde och tyckte det var läskigt. Jag fick till slut förlja med fram när gubben låg på marken och ta av honom den konstiga hatten. Jaså, var det han, sa Tyra och gick vidare.
Två vita spöken kom sakta gående mot oss i skogen. På huvudet hade de "egentligen" vita hinkar med två stora , svarta ögon och ett streck till mun. Hinkarna sa Barbro att vi skulle skippa till Tyra. Tyra skällde, morrade och visade ragg. Jag fick släppa kopplet så hon fick större rörelseutrymme. Till slut fick jag gå fram, prata med spökena var och en och visa Tyra att de var utklädda. Barbro ville få det lättare för Tyra så hon bad Marie vara spöke, utan något på huvudet. Ganska snart fick Marie börja tala så Tyra kände igen rösten.
Efter denna station var det dags för kälken, men eftersom hon redan hade visat rädsla så tyckte Barbro att det var onödigt.
Det sista var skotten och det var inga problem.
Efter lite överläggningar kom Barbro fram med testprotokollet. På Nervkonstitution kom hon näst högst, Relativt nervfast - Frimodig och koncentrerad, snabba avrekationer, enstaka felbeteenden.
Annars var det inga större överraskningar, förutom att hon inte är så social som jag trodde. Barbro tyckte att det hade varit intressant att testa henne om något år igen, när hon fått lite erfarenhet. En del egenskaper kommer alltid att vara, temperamentet till exempel, mycket livlig, ingen överrskning. Jaktkamplusten och bytesmedvetenheten kan bli högre, när hon har fått gå efter sin första skammade fasan ser det nog lite annorlunda ut.
Det har varit både kul och intressant att göra testen. Tyra var trött efteråt, men verkade samtidigt mycket nöjd. Hon hade lärt sig att om man skällde på "spökena" så kunde man få dem att backa. Det testade hon lite när hon kom hem, verkade funka där med.
Figurskogen skulle jag verkligen vilja göra med Matilda och Dorran. Ja, egentligen allt, men figurskogen är jag mest nyfiken på vad de gör. Jag tror att Matilda skulle komma, vilt tjutande, möjligen springa runt. Dorran, tror jag, skulle springa igenom, möjligen stannaoch skälla ut någon figur lite extra, kanske morra lite. Vem vet!
Jag vill tacka Barbro och alla funktionärer, ni gör ett fantstiskt jobb! Att testa åtta hundar per dag, tre dagar i sträck i varierande väderlek kräver sin kvinna, och en och annan man. Ni är helt fantastiska!
Jag har aldrig gjort elle sett ett test, så jag gick med och kollade en av Agnes valpar, de är lite drygt en månad äldre än Tyra (hon är nu elva månader). Det var kul att se, Enzo blev inte särskilt rädd, saknade försvarslust och skärpa. Vad gör man då när det kommer en konstig figur mot en i skogen? Blir det för läskigt ställer man sig bakom husse, men kikar ändå fram. Ställer sig bredvid husse och viftar på svansen, det kanske funkar, spöket vill nog gentligen leka. Jag blev ännu mer förälskad i rasen, det är nästan något gudomligt med flattarnas härliga inställning till livet och omgivningen.
Sist på fredageftermiddagen blev det Tyras tur. Vi fick byta startordning eftersom hon bestämde sig för att börja löpa för en vecka sedan. Testet är uppbyggt i tre delar:
1. Social kamplust, tillgänglighet
2. Skrämmande
3. Hot
Det började med paraden. Tyra fick kolla in alla som skulle titta och alla funktionärer. Vi gick fram till en funktionär som tog Tyras koppel och gick ivägen en lite bit, och försökte leka med henne. Det gick inte jättebra. Han försökte leka med en trasa, , men hon var måttligt intresserad. Jag försökte och det svarade hon på. Detta var egentligen den enda stationen jag blev överraskad av hennes beteende. Jag trodde hon var mer social.
Sedan kom det lilla bytet, en "kanin" som irrade framför oss på skogsvägen. Efter en liten stund fick jag släppa och hon tvekade lite att gå efter. Vi gjorde om det och andra gången stack hon iväg, men var inte intreserad av bytet.
Det stora bytet, det var Marie förklädd, som hoppade fram och tillbaka längs en stig. Tyra tyckte det var läskigt och jag och Barbro fick följa med fram till Marie och ta av hennes huckle.
Nu var det dags för den mest spännande stationen, Figurskogen. En funktionär höll i Tyra, jag sprang iväg genom en "skog" av hotfulla pappfigurer, upp för en backe och "försvann". Funktionären släppte Tyra, och inget hände. Efter en liten stund hörde jag ett desperat skällande. Det hände fortfarande inget. Efter en lång stund ropade Barbro att jag skulle kalla in. Efter tre gånger kom det en brun raket farande. Jag kopplade och vi gick ner och gjorde om det. Då kom hon på en gång. Andra gången skulle egentligen en figur poppa upp precis när hunden passerade, men det var onödigt att göra med Tyra, hon hade visat att hon var rädd ändå. Efter andra gången fick hon kolla ordentligt på figurerna. Tyra släppte det snabbt och var redo för nya utmaningar.
Jag kunde gett hur mycket som helst för att få se vad som hände. Marie berättade att hon med stor vånda tog sig förbi en pappfigur, för att sedan upptäcka att det fanns en till och gick tillbaka. Tog sats, förbi två figurer, upptäckte den tredje och gick tillbaka. Barbro och en funktionär hjälpte henne genom att ställa sig för varsin figur, då tog hon sats och drog igenom.
Vi hoppade över Overallen, hon hade redan visat rädsla och Barbro tyckte att det var onödigt. Vi gick vidare till skrammlet och det var inga problem.
Nästa var en konstig figur som kom raglandes i skogen framför hunden, ömsom med lekinviter och ömsom visade hotsignaler. Mot Tyra var det mest lekinviter, det köpte hon inte alls. Hon skällde och tyckte det var läskigt. Jag fick till slut förlja med fram när gubben låg på marken och ta av honom den konstiga hatten. Jaså, var det han, sa Tyra och gick vidare.
Två vita spöken kom sakta gående mot oss i skogen. På huvudet hade de "egentligen" vita hinkar med två stora , svarta ögon och ett streck till mun. Hinkarna sa Barbro att vi skulle skippa till Tyra. Tyra skällde, morrade och visade ragg. Jag fick släppa kopplet så hon fick större rörelseutrymme. Till slut fick jag gå fram, prata med spökena var och en och visa Tyra att de var utklädda. Barbro ville få det lättare för Tyra så hon bad Marie vara spöke, utan något på huvudet. Ganska snart fick Marie börja tala så Tyra kände igen rösten.
Efter denna station var det dags för kälken, men eftersom hon redan hade visat rädsla så tyckte Barbro att det var onödigt.
Det sista var skotten och det var inga problem.
Efter lite överläggningar kom Barbro fram med testprotokollet. På Nervkonstitution kom hon näst högst, Relativt nervfast - Frimodig och koncentrerad, snabba avrekationer, enstaka felbeteenden.
Annars var det inga större överraskningar, förutom att hon inte är så social som jag trodde. Barbro tyckte att det hade varit intressant att testa henne om något år igen, när hon fått lite erfarenhet. En del egenskaper kommer alltid att vara, temperamentet till exempel, mycket livlig, ingen överrskning. Jaktkamplusten och bytesmedvetenheten kan bli högre, när hon har fått gå efter sin första skammade fasan ser det nog lite annorlunda ut.
Det har varit både kul och intressant att göra testen. Tyra var trött efteråt, men verkade samtidigt mycket nöjd. Hon hade lärt sig att om man skällde på "spökena" så kunde man få dem att backa. Det testade hon lite när hon kom hem, verkade funka där med.
Figurskogen skulle jag verkligen vilja göra med Matilda och Dorran. Ja, egentligen allt, men figurskogen är jag mest nyfiken på vad de gör. Jag tror att Matilda skulle komma, vilt tjutande, möjligen springa runt. Dorran, tror jag, skulle springa igenom, möjligen stannaoch skälla ut någon figur lite extra, kanske morra lite. Vem vet!
Jag vill tacka Barbro och alla funktionärer, ni gör ett fantstiskt jobb! Att testa åtta hundar per dag, tre dagar i sträck i varierande väderlek kräver sin kvinna, och en och annan man. Ni är helt fantastiska!
Kommentarer
Trackback
