Senaste nytt
Mango gjorde sig hemtam på ett par veckor. Hon/han är en riktig pajas och spexar som sjutton emellanåt. Trevlig liten fågel.
Pappa och jag åkte till Kristianstad och skaffade Mango en kompis som heter Papaya. Efter att Papaya hade gjort sig hemastadd här släppte jag ut dem tillsammans. Tycke uppstd genast, så till den milda grad att de inte ville in i buren igen i första taget. Drygt fyra timmar satt jag och väntade på att de skulle bli hungriga och flyga in för att äta. Men det var värt väntan, de satte sig bredvid varandra och turades om att sticka fram nacken till den andra och be om putsning. Sedan sov de sött, tätt intill.
För ett par veckor sedan köpte jag en ny bil, en Volvo V70, turbo (nä, inte ny, men lite bättre än den gamla). Jättekul, 193 hästar, går som tusan. Jag var lite orolig för bensinförbrukningen, men nu när jag mätt hamnar den på lite drygt 0,9 vilket är helt ok tycker jag. Härligt att kunna trycka till på femman och köra om. Det var en femårsplan med Forden.
I fredags var jag på föreläsning om belöningsträning med Mona Kjernholm. Innan träffades jag och Marie för lite vattenträning, vi var på Hörby BK. Tyra apporterade rapphöna, kricka och and, först på land. Sedan vattenapporterade hon krickan, mycket bra gjort. Första gången hon hade något i munnen när hon simmade.
Marie bestämde sig för att utmana Dorrit med en svår apport. Marie kastade en kricka från en bro i forsande vatten, och sa att Dorrit var tvungen att få hem den annars var jag skyldig 300 kr. Jag tyckte att det var en ovanligt dyr "kråka" men ställde förstås upp. Dorrit gick i på anvisat stället, flyttade sig nedströms och jobbade sig snabbt upp mot den "flyende" krickan. Sedan tog hon bron tillbaka, men det var helt ok. Hon är inte bara vacker min lilla D, hon är smart också. Eller som min veterinär sa när Dorrit hade fattat ett klokt beslut:
- Hon är väl ingen blondin heller!
Det är rena triangeldramat i hundflocken. Matilda kom i i höglöp i fredags. Vanligtvis ställer Dorrit gärna upp, men inte denna gången. Matilda är frustredad och ligger och kvider, Dorrit ligger i sängen och pussar på Tyra. Tyra fattar inget.
Tyra fattar inte heller vitsen med de nya koppelpromenaderna som hon får sedan i fredags. Inget löst på en månad, jag måste få bukt med att hon sticker i från mig och har kul på egen hand (kanin och hare, ibland bara löpor). Istället tränar vi hjärnan hemma innanför staket. Vi får väl ta och köra till klubben några gånger också för lite omväxling.
Pappa och jag åkte till Kristianstad och skaffade Mango en kompis som heter Papaya. Efter att Papaya hade gjort sig hemastadd här släppte jag ut dem tillsammans. Tycke uppstd genast, så till den milda grad att de inte ville in i buren igen i första taget. Drygt fyra timmar satt jag och väntade på att de skulle bli hungriga och flyga in för att äta. Men det var värt väntan, de satte sig bredvid varandra och turades om att sticka fram nacken till den andra och be om putsning. Sedan sov de sött, tätt intill.
För ett par veckor sedan köpte jag en ny bil, en Volvo V70, turbo (nä, inte ny, men lite bättre än den gamla). Jättekul, 193 hästar, går som tusan. Jag var lite orolig för bensinförbrukningen, men nu när jag mätt hamnar den på lite drygt 0,9 vilket är helt ok tycker jag. Härligt att kunna trycka till på femman och köra om. Det var en femårsplan med Forden.
I fredags var jag på föreläsning om belöningsträning med Mona Kjernholm. Innan träffades jag och Marie för lite vattenträning, vi var på Hörby BK. Tyra apporterade rapphöna, kricka och and, först på land. Sedan vattenapporterade hon krickan, mycket bra gjort. Första gången hon hade något i munnen när hon simmade.
Marie bestämde sig för att utmana Dorrit med en svår apport. Marie kastade en kricka från en bro i forsande vatten, och sa att Dorrit var tvungen att få hem den annars var jag skyldig 300 kr. Jag tyckte att det var en ovanligt dyr "kråka" men ställde förstås upp. Dorrit gick i på anvisat stället, flyttade sig nedströms och jobbade sig snabbt upp mot den "flyende" krickan. Sedan tog hon bron tillbaka, men det var helt ok. Hon är inte bara vacker min lilla D, hon är smart också. Eller som min veterinär sa när Dorrit hade fattat ett klokt beslut:
- Hon är väl ingen blondin heller!
Det är rena triangeldramat i hundflocken. Matilda kom i i höglöp i fredags. Vanligtvis ställer Dorrit gärna upp, men inte denna gången. Matilda är frustredad och ligger och kvider, Dorrit ligger i sängen och pussar på Tyra. Tyra fattar inget.
Tyra fattar inte heller vitsen med de nya koppelpromenaderna som hon får sedan i fredags. Inget löst på en månad, jag måste få bukt med att hon sticker i från mig och har kul på egen hand (kanin och hare, ibland bara löpor). Istället tränar vi hjärnan hemma innanför staket. Vi får väl ta och köra till klubben några gånger också för lite omväxling.
Kommentarer
Postat av: Bea
Hualigen vad lilla Tyra måste lida. Koppelpromenad i en månad! Håller tummarna att du får löst problemet!
Trackback
